Det blir allt längre mellan mina inlägg, det beror väl i första hand inte på att jag inte har något att skriva om. Skälet är väl snarare att tiden och orken inte riktigt räcker till tyvärr.
Jobbar heltid med lönebidrag nu sedan snart tre månader tillbaka, och det funkar för det mesta bra.
Värken, stelheten och knakandet i lederna som är biverkningar av antiöstrogenet är uthärdliga men inte roliga. Det tillsammans med den usla konditionen gör att min kropp känns som den tillhör någon som är betydligt äldre än jag.
Och när jag nu är inne på detta med att känna sig gammal så tar jag sedan en vecka tillbaka även blodtrycksmedicin, då mitt tryck legat allt för högt under lång tid. Tror jag ska börja kräva av alla under 20 att kalla mig för ni och tant.
Eller varför inte gå "all-in" och skaffa pimpad rollator, hatt och kräva pensionärsrabatt på bussen?!
Något mer positivt i mitt liv det senaste är att jag kommit igång och skrivit lite dikter igen. Aspirerar inte på något sätt att bli någon ny Lenngren eller Tranströmer, men kul att jag emellanåt får lite inspiration som omvandlas till ord med en viss poetisk touch.
Kanske publicerar lite fler av dessa alster här framöver...
Visar inlägg med etikett Liv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Liv. Visa alla inlägg
söndag 3 november 2013
tisdag 1 januari 2013
Början
Nej jag var inte på nån flashig nyårsfest igår.
Gårdagen tillbringades i fysisk ensamhet (bortsett från katterna då) precis som de senaste x antal åren. Det brukar inte direkt regna inbjudningar över mig, och det här året var inget undantag. Men precis som med julen så gör det mig inget, jag trivs med att vara ensam för det mesta. Kan om jag vill helt och hållet ge fan i tolvslaget och istället gå och lägga mig klockan nio om jag skulle vilja det!
Om man som utomstående läser ovanstående kan det kanske verka lite sorgligt, men det försäkrar jag att det inte är. Känner man mig vet man att jag inte är någon typ, tjoho-klackarna i taket-partymänniska och vänner har jag ju flera stycken som både är nära och lojala.
Varför jag skrev fysisk ensamhet i början på det här inlägget beror på att jag precis som förra nyåret ändå vakade in och firade det nya året med en annan människa i cyberrymden.
Den jag tillbringade årets sista timmar med var min så kära "cyberman" som jag skrivit om tidigare. Vet fortfarande inte hur/vad vår "relation" kommer att utvecklas till, vi har ju aldrig träffats irl. Vad jag vet är att han för det mesta får mig att må bra, och även om det inte alltid yppas så många ord oss emellan så har jag ändå det där lilla kittlandet i magen när jag tänker på och pratar med honom.
Konstigt, knäppt och irrationellt? Ja kanske, men det är så det är och inget man kan råda över.
På torsdag är det iaf dags för Herceptinbehandling igen, nr 13 (?) och även ett besök hos onkologen står på schemat denna dag.
Tänkte ta upp det här med vikten igen, mår så dåligt över hur mycket jag gått upp och att jag sen pga antihormonerna är väldigt stel och orörlig gör ju inte saken bättre.
För övrigt känner jag mig lite låg och smådeppig idag, känns som jag ful, fet och fattig går in i det nya året med en lite för negativ inställning...men det kommer säkert att ändras både en, två och fler gånger innan året är slut!
Gårdagen tillbringades i fysisk ensamhet (bortsett från katterna då) precis som de senaste x antal åren. Det brukar inte direkt regna inbjudningar över mig, och det här året var inget undantag. Men precis som med julen så gör det mig inget, jag trivs med att vara ensam för det mesta. Kan om jag vill helt och hållet ge fan i tolvslaget och istället gå och lägga mig klockan nio om jag skulle vilja det!
Om man som utomstående läser ovanstående kan det kanske verka lite sorgligt, men det försäkrar jag att det inte är. Känner man mig vet man att jag inte är någon typ, tjoho-klackarna i taket-partymänniska och vänner har jag ju flera stycken som både är nära och lojala.
Varför jag skrev fysisk ensamhet i början på det här inlägget beror på att jag precis som förra nyåret ändå vakade in och firade det nya året med en annan människa i cyberrymden.
Den jag tillbringade årets sista timmar med var min så kära "cyberman" som jag skrivit om tidigare. Vet fortfarande inte hur/vad vår "relation" kommer att utvecklas till, vi har ju aldrig träffats irl. Vad jag vet är att han för det mesta får mig att må bra, och även om det inte alltid yppas så många ord oss emellan så har jag ändå det där lilla kittlandet i magen när jag tänker på och pratar med honom.
Konstigt, knäppt och irrationellt? Ja kanske, men det är så det är och inget man kan råda över.
På torsdag är det iaf dags för Herceptinbehandling igen, nr 13 (?) och även ett besök hos onkologen står på schemat denna dag.
Tänkte ta upp det här med vikten igen, mår så dåligt över hur mycket jag gått upp och att jag sen pga antihormonerna är väldigt stel och orörlig gör ju inte saken bättre.
För övrigt känner jag mig lite låg och smådeppig idag, känns som jag ful, fet och fattig går in i det nya året med en lite för negativ inställning...men det kommer säkert att ändras både en, två och fler gånger innan året är slut!
måndag 24 december 2012
Livstecken
Vad passar bättre än att skriva ett inlägg såhär mitt i Kalle Ankas jul?!
Har dåligt samvete över att mitt bloggskrivande inte varit så aktivt det sista. Jag har inga ursäkter, utan det beror på ren och skär lättja.
Då är det alltså jul, en högtid som för mig gärna hade fått passera obemärkt förbi. Om jag i vanliga fall inte brukar ha någon direkt julkänsla, så är den i år näst intill obefintlig.
Något jag ändå brukar gilla och är hyfsat bra på är att köpa julklappar...men i år har det bara inte inte känts kul och inspirationen har varit lika med noll.
Firar julen hos dem som trogna läsare känner som "mostern och morbrodern", här finns även lilla mor, kusin med fru och deras tre söner. Har haft lite funderingar om det här med att nu komma hit igen, senast jag var här var ju under cellgiftsbehandlingen när jag mådde som allra sämst!
Eftersom nu julklappsköpandet inte "lyckades" så har jag istället för vanliga klappar köpt gåvor hos Unicef gåvoshop som kommer att hjälpa barn och mödrar i tredje världen. Och jag har nog aldrig förr känt mig mer nöjd och tillfreds som jag nu gör iom. detta beslut.
Kärlek & Frid!
Har dåligt samvete över att mitt bloggskrivande inte varit så aktivt det sista. Jag har inga ursäkter, utan det beror på ren och skär lättja.
Då är det alltså jul, en högtid som för mig gärna hade fått passera obemärkt förbi. Om jag i vanliga fall inte brukar ha någon direkt julkänsla, så är den i år näst intill obefintlig.
Något jag ändå brukar gilla och är hyfsat bra på är att köpa julklappar...men i år har det bara inte inte känts kul och inspirationen har varit lika med noll.
Firar julen hos dem som trogna läsare känner som "mostern och morbrodern", här finns även lilla mor, kusin med fru och deras tre söner. Har haft lite funderingar om det här med att nu komma hit igen, senast jag var här var ju under cellgiftsbehandlingen när jag mådde som allra sämst!
Eftersom nu julklappsköpandet inte "lyckades" så har jag istället för vanliga klappar köpt gåvor hos Unicef gåvoshop som kommer att hjälpa barn och mödrar i tredje världen. Och jag har nog aldrig förr känt mig mer nöjd och tillfreds som jag nu gör iom. detta beslut.
Kärlek & Frid!
tisdag 4 december 2012
Senaste veckan i bilder
 |
| Var på kasinot och åt lunch med några "cancertjejer" |
 |
| Träffade den sötaste av tomtens renar |
 |
| Bakade pepparkakor för kung och fosterland |
 |
| Julade till ett vandrarhem |
 |
| Bullar bakades |
 |
| Fåglarna fick hemgjort godis |
 |
| Mera pynt |
 |
| Ett av mina favoritbarn försjunken i tankar (?) |
 |
| Äntligen en promenad i snö och kyla |
 |
| Den lilla skogen i vinterskrud |
torsdag 8 november 2012
Objuden gäst
Idag är en sådan där dag när jag grubblar lite mer än vanligt, att jag gör det just idag har en ganska simpel förklaring.
För ett år sedan imorgon, den 9 november 2011 satt jag i sällskap med min moster i ett undersökningsrum på kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Jag skulle nu få det svar jag redan var beredd på att få.
Den kvinnliga söta läkaren i min egen ålder kom in och sa: Du har nog förstått att det inte är så roliga saker vi ska prata om!? Mitt svar var förstås att jag förstått det, hur jag nu kunde veta eller förstå är svårt att förklara...jag bara visste.
På något märkligt sätt kändes det som att SJÄLVKLART SKA JAG HA CANCER också, jag menar mitt 2011 hade fram till den 9 november varit ett av de bästa år i mitt liv så då måste ju det uppvägas på nåt sätt, eller?
Men jag vägrar att bli bitter och tänka varför just jag, bättre att det drabbar mig än någon som har mer att förlora.
Självklart hatar jag att jag fått cancer och önskar att jag sluppit, det har inte gått en dag utan att jag tänkt på cancer och all skit som jag drabbats av i kölvattnet av diagnosen och behandlingarna.
Mina tankar och önskningar inför framtiden är än så länge rätt diffusa.
Jag vill få ro och känna lycka!
Förhoppningsvis få träffa den där mannen jag samtalar med nästan dagligen, och vars väsen fyller mig med både kärlek, sorg, förvirring och nyfikenhet.
Här är länk till bloggens första inlägg!
För ett år sedan imorgon, den 9 november 2011 satt jag i sällskap med min moster i ett undersökningsrum på kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Jag skulle nu få det svar jag redan var beredd på att få.
Den kvinnliga söta läkaren i min egen ålder kom in och sa: Du har nog förstått att det inte är så roliga saker vi ska prata om!? Mitt svar var förstås att jag förstått det, hur jag nu kunde veta eller förstå är svårt att förklara...jag bara visste.
På något märkligt sätt kändes det som att SJÄLVKLART SKA JAG HA CANCER också, jag menar mitt 2011 hade fram till den 9 november varit ett av de bästa år i mitt liv så då måste ju det uppvägas på nåt sätt, eller?
Men jag vägrar att bli bitter och tänka varför just jag, bättre att det drabbar mig än någon som har mer att förlora.
Självklart hatar jag att jag fått cancer och önskar att jag sluppit, det har inte gått en dag utan att jag tänkt på cancer och all skit som jag drabbats av i kölvattnet av diagnosen och behandlingarna.
Mina tankar och önskningar inför framtiden är än så länge rätt diffusa.
Jag vill få ro och känna lycka!
Förhoppningsvis få träffa den där mannen jag samtalar med nästan dagligen, och vars väsen fyller mig med både kärlek, sorg, förvirring och nyfikenhet.
Här är länk till bloggens första inlägg!
torsdag 21 juni 2012
100
Det här är tydligen mitt 100:e blogginlägg sen jag startade den här bloggen, mycket har hänt under den här tiden men även mycket som inte hänt...
Nu har det gått flera timmar sen jag började skriva det här inlägget, och jag har funderat och funderat på vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men är inte så säker på att jag kommer att göra det...åtminstone kanske inte allt av det jag vill skriva.
Tror att jag skrivit förut om hur 2011 var ett toppenår för mig då jag äntligen började känna mig hel, uppskattad och till och med kunde uppskatta livet. Jag kände mig snygg, sexig, gick ner i vikt, tränade och kände mig för första gången ganska tillfreds med tillvaron.
Men som ni och jag vet har ju mycket av detta ändrats ganska radikalt sedan dess, och det känns INTE KUL ALLS!!!
Nu kanske ni tänker (och det är många som försöker peppa mig med det) att det kommer ju bli bra när behandlingarna är över och jag kan börja leva som "vanligt" igen. Men jag är skeptisk och inte alls övertygad om att det blir som förut (självklart kommer det aldrig bli precis som förut). Jag har aldrig varit en person som har tyckt att livet är så fruktansvärt underbart och värt att leva...är ibland lika rädd för livet som för döden.
Mycket av mina tankar just nu handlar om att jag inte riktigt vet om jag fixar att vara lika stark när det här är över, som jag är nu när jag de facto krigar mot en potentiellt dödlig sjukdom!?
Mina tankar och funderingar går också till den person som jag under nästan ett års tid "pratat" med via datorn och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Kommer vi någonsin att träffas eller lurar jag mig själv och stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen...
Time will tell gissar jag, men undrar också hur länge jag orkar.
Nu har det gått flera timmar sen jag började skriva det här inlägget, och jag har funderat och funderat på vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men är inte så säker på att jag kommer att göra det...åtminstone kanske inte allt av det jag vill skriva.
Tror att jag skrivit förut om hur 2011 var ett toppenår för mig då jag äntligen började känna mig hel, uppskattad och till och med kunde uppskatta livet. Jag kände mig snygg, sexig, gick ner i vikt, tränade och kände mig för första gången ganska tillfreds med tillvaron.
Men som ni och jag vet har ju mycket av detta ändrats ganska radikalt sedan dess, och det känns INTE KUL ALLS!!!
Nu kanske ni tänker (och det är många som försöker peppa mig med det) att det kommer ju bli bra när behandlingarna är över och jag kan börja leva som "vanligt" igen. Men jag är skeptisk och inte alls övertygad om att det blir som förut (självklart kommer det aldrig bli precis som förut). Jag har aldrig varit en person som har tyckt att livet är så fruktansvärt underbart och värt att leva...är ibland lika rädd för livet som för döden.
Mycket av mina tankar just nu handlar om att jag inte riktigt vet om jag fixar att vara lika stark när det här är över, som jag är nu när jag de facto krigar mot en potentiellt dödlig sjukdom!?
Mina tankar och funderingar går också till den person som jag under nästan ett års tid "pratat" med via datorn och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Kommer vi någonsin att träffas eller lurar jag mig själv och stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen...
Time will tell gissar jag, men undrar också hur länge jag orkar.
söndag 10 juni 2012
SPA
I fredags var det alltså dags för den efterlängtade SPA-dagen ihop med 14 andra tjejer från Bröstcancerföreningen Johanna!
Detta var mitt allra första besök på SPA men definitivt inte mitt sista, har alltid varit älskat att bada och basta så detta var verkligen något som passade mig som hand i handske!
Då detta var dagen efter min sista cytostatikabehandling kändes hela upplevelsen som ett firande i sig, och inte minst var det ytterst välgörande för min nu rätt så svullna och led/nedbrutna kropp!
Stället vi var på Arken Art Garden SPA kan verkligen rekommenderas. Utsikt över havet, rogivande miljö (industriområdet utanför till trots), god mat och inte minst det härliga sällskapet :)
Detta var mitt allra första besök på SPA men definitivt inte mitt sista, har alltid varit älskat att bada och basta så detta var verkligen något som passade mig som hand i handske!
Då detta var dagen efter min sista cytostatikabehandling kändes hela upplevelsen som ett firande i sig, och inte minst var det ytterst välgörande för min nu rätt så svullna och led/nedbrutna kropp!
Stället vi var på Arken Art Garden SPA kan verkligen rekommenderas. Utsikt över havet, rogivande miljö (industriområdet utanför till trots), god mat och inte minst det härliga sällskapet :)
fredag 17 februari 2012
Kärlek & glädje
Rosor, choklad och smycken i all ära, men denna dikt som jag fick i Alla hjärtans dag-gåva slår det mesta! Jag skulle väl inte kalla mig någon romantikjunkie (och är inte direkt bortskämd med romantiska överraskningar!) men denna dikt fick mig att gråta och le på samma gång...
"Jag älskar dig, varje sekund, oavsett dag. Men på alla hjärtans dag, så får man väl ta i lite extra. Önskar bara att jag hade dig i min famn igen.. I'm a fool, still in love with you..
Alla Hjärtans Dag - Någon annan håller din hand, men det är jag som älskar dig
Lotta
Änglarnas Prinsessa
idag är det alla hjärtans dag
och jag vill åka hem till dig
vara en levande klyscha och ge dig rosor och choklad
jag vill bjuda ut dig ikväll
ta dig till en romantisk plats
där vi skulle äta och mysa bara du och jag
sedan skulle vi gå någonstans
där jag skulle bjuda upp dig till dans
och vi skulle dansa sent inpå natten
för att sedan gå en härlig månskenspromenad
hand i hand, pratandes om allt
vi skulle beskåda himlens alla stjärnor
och även om tusentals stjärnor skulle falla brinnandes längs himlavalvet
och hela världen skulle chockas av detta vackra spektakel
så skulle jag ändå aldrig kunna slita ögonen från dig
- kvinnan i mitt hjärta, den vackraste som finns, kärlekens mirakel
sedan skulle jag ta din hand och se djupt in i dina vackra isblå ögon
jag skulle bli alldeles förtrollad av din kärleksfulla blick
och med endast stjärnorna som åskådare
så skulle jag läsa upp en dikt från mitt hjärta till ditt
jag skulle yttra de mest magiska orden du någonsin hört
du skulle bara stå där och le
bli generad och gömma ditt ansikte lite blygt i dina händer
så som du alltid gör
innan du pressar dina läppar mot mina
och låter kärleken spira
sedan så skulle vi vandra hem i natten
när dörren öppnas så skulle du mötas av hundratals levande ljus
varje ljus som symboliserar hur kärleken brinner i våra hjärtan
jag skulle bära dig i min famn
bära dig över tröskeln
in till sovrummet
och lägga dig i en bädd fylld utav rosor och rosblad
där varje rosblad berättar om hur mycket jag älskar dig
jag skulle berätta för dig
om hur underbar du verkligen är
hur lycklig jag är
för att jag är din och du är min
jag skulle berätta för dig
om hur du får jorden att snurra runt sin axel
att du är anledningen till att fåglarna kvittrar på sommaren
jag skulle berätta för dig
om hur du får mitt hjärta att slå
att jag älskar dig mer än vad någon kan förstå
och du skulle smälta likt regnet som föll på snön i fjol
som en isglass i Sahara
och vi skulle älska med varandra
där på rosornas bädd
passionerat hela natten
unga och vilda
låta kärleken flöda
alla hjärtans dag
skulle bli en dag
en natt
som du aldrig skulle glömma
för jag skulle få dig att känna dig lika speciell
som du är i mitt hjärta
Änglarnas Prinsessa
det gör ont i mig att veta
att någon annan kommer få hålla din hand idag
på alla hjärtans dag
ont
för det är jag som verkligen älskar dig"
Kanske är jag blåögd och naiv ibland, men kärlek uttryckt i ord är något jag aldrig någonsin kan stå emot!
Tack älskade underbara Du för att Du finns!
söndag 5 februari 2012
Förbannad
Blir så trött, låg i sängen igår kväll och skrev ett långt blogginlägg på iphonen...la till en bild...och då försvann all text! Trodde och hoppades att texten sparats, men icke...så irriterande!!!
Jag låg i alla fall i sängen med en arm som spänner och känns ack så obehaglig. Att operera ut lymfkörtlarna påverkar definitivt kroppen mer än vad bröstoperationen gjorde.
Nerverna i arm och hand blir bla. påverkade och jag måste nu för resten av livet vara uppmärksam på sår och skador, alltid använda handskar om jag påtar i jorden mm. mm.
Det är ju lätt att som icke insatt i det här tro att bara man opererar bort tumörerna (om de går att operera) och får behandling så är allt som vanligt och som förut igen. Vips är man frisk liksom!
Tyvärr är det inte så, och jag vet att många som upplevt cancersjukdom kan skriva under på detta. Vissa biverkningar av behandlingar stannar kvar långt efter att man avslutat dem, om de överhuvudtaget någonsin försvinner.
Jag har mött flera personer som år efter avslutad behandling fortfarande lider av sviterna från behandlingarna och nu måste ha behandling eller operationer för att hålla biverkningarna i schack.
Cancer är verkligen ett "åtagande" för livet som påverkar en både fysiskt och psykiskt!
För övrigt tittade jag inte på melodifestivalen igår...våga vägra melodifestival är min devis sedan många år!
Begriper inte riktigt hur man orkar med att kolla på alla dessa delfinaler, jag är övertygad om att jag kommer att få höra alla låtar till leda ändå, vare sig jag vill eller inte!
Men alla ni som nu kollar på mellon...jag tycker om er ändå! ;)
Jag låg i alla fall i sängen med en arm som spänner och känns ack så obehaglig. Att operera ut lymfkörtlarna påverkar definitivt kroppen mer än vad bröstoperationen gjorde.
Nerverna i arm och hand blir bla. påverkade och jag måste nu för resten av livet vara uppmärksam på sår och skador, alltid använda handskar om jag påtar i jorden mm. mm.
Det är ju lätt att som icke insatt i det här tro att bara man opererar bort tumörerna (om de går att operera) och får behandling så är allt som vanligt och som förut igen. Vips är man frisk liksom!
Tyvärr är det inte så, och jag vet att många som upplevt cancersjukdom kan skriva under på detta. Vissa biverkningar av behandlingar stannar kvar långt efter att man avslutat dem, om de överhuvudtaget någonsin försvinner.
Jag har mött flera personer som år efter avslutad behandling fortfarande lider av sviterna från behandlingarna och nu måste ha behandling eller operationer för att hålla biverkningarna i schack.
Cancer är verkligen ett "åtagande" för livet som påverkar en både fysiskt och psykiskt!
För övrigt tittade jag inte på melodifestivalen igår...våga vägra melodifestival är min devis sedan många år!
Begriper inte riktigt hur man orkar med att kolla på alla dessa delfinaler, jag är övertygad om att jag kommer att få höra alla låtar till leda ändå, vare sig jag vill eller inte!
Men alla ni som nu kollar på mellon...jag tycker om er ändå! ;)
fredag 3 februari 2012
Sårcheck
Jaha, då har jag varit en sväng på Sahlgrenska igen då. Var och träffade sköterskan på bröstteamet för att hon skulle kolla hur sårläkningen går. Hon tyckte det läker fint men att jag var lite svullen, dock inget att oroa sig för såvida det inte blir värre, men då ska jag bara höra av mig!
Jag fick ju tid för återbesök hos läkaren den 16 februari, men idag ringde de och sa att jag får komma nu på onsdag den 8:e istället.
Enligt sköterskan jag träffade idag kommer jag vid läkarbesöket få tid till onkologen, så om allt går enligt planen bör jag (kanske) kunna komma igång med cytostatikabehandlingen innan månaden är slut. Känns både skönt och grymt skrämmande då jag ju inte ännu vet hur just jag reagerar på cyton när det gäller biverkningar och sådant....
Lär ju bli varse vad tiden lider, och även om jag läst hur andra haft det så vet man ju aldrig hur det blir för just mig!
Som så mycket annat på den här resan så är det väldigt individuellt vilka biverkningar man får eller inte får av cellgifterna och den övriga behandlingen.
Men så länge det är något så när uthärdligt så avbokar jag inte den här trippen, har tyvärr varken råd eller möjlighet med avbeställningsskydd eller reseförsäkring för den här resan! :)
Jag fick ju tid för återbesök hos läkaren den 16 februari, men idag ringde de och sa att jag får komma nu på onsdag den 8:e istället.
Enligt sköterskan jag träffade idag kommer jag vid läkarbesöket få tid till onkologen, så om allt går enligt planen bör jag (kanske) kunna komma igång med cytostatikabehandlingen innan månaden är slut. Känns både skönt och grymt skrämmande då jag ju inte ännu vet hur just jag reagerar på cyton när det gäller biverkningar och sådant....
Lär ju bli varse vad tiden lider, och även om jag läst hur andra haft det så vet man ju aldrig hur det blir för just mig!
Som så mycket annat på den här resan så är det väldigt individuellt vilka biverkningar man får eller inte får av cellgifterna och den övriga behandlingen.
Men så länge det är något så när uthärdligt så avbokar jag inte den här trippen, har tyvärr varken råd eller möjlighet med avbeställningsskydd eller reseförsäkring för den här resan! :)
tisdag 31 januari 2012
Äntligen
Idag gjorde jag det, efter att ha fått klara mig utan nästan en vecka...Jag DUSCHADE, fy helvete rent ut sagt vilken tillfredsställelse det var, nästan en orgasmisk känsla!
Tror bestämt att jag ska göra det fler gånger :)
När jag ändå duschade och var tvungen att byta förband då det gamla blev blött, passade jag på att ta en bild på hur operationsområdet ser ut denna gången. Tyvärr blev bilden lite mörk men tror ni ser hyfsat ändå!
Grät en liten stund nu på kvällen, inte för min egen skull utan för alla andra underbara starka tjejer som kämpar på där ute och vars bloggar jag följer.
Tror bestämt att jag ska göra det fler gånger :)
När jag ändå duschade och var tvungen att byta förband då det gamla blev blött, passade jag på att ta en bild på hur operationsområdet ser ut denna gången. Tyvärr blev bilden lite mörk men tror ni ser hyfsat ändå!
.jpg) |
| Lite blå och svullen men jag tycker det ser ganska bra ut, även det gamla ärret (det långa från bröstvårtan) har blivit grymt fint mot hur det var i december. |
Några med ett liv som snart tar slut och några som blir friskare för varje dag som går.
Men alla med kämpaglöd och och viljan att dela med sig av sitt liv och sin resa i både glädje och sorg.
All kärlek till Er <3
Tack
Holy moses, över 1800 besök på bloggen nu! Cancer är tydligen grejen man ska skriva om, fan att jag inte vetat det tidigare för då hade jag fått cancer för lääänge sedan :P
Okidoki, fick tid hos distriktssköterskan igår kl. 10.10 och blev då som väntat (äntligen) av med det förbaskade dränet!
Känner mig nästan som en ny människa...om man bortser från att det känns som att jag har en ömmande fotboll i armhålan samt är lika pigg och rörlig som en 80-åring då.
Ibland får jag även typ smärta/kramp/sendrag som sträcker sig från armhålan ner i armen och ut i handen, grymt obehagligt och gör så att håren reser sig av äckliga rysningar i hela kroppen!
Men klaga månde Elektra...det är sol, snö och kallt, en underbart vacker vinterdag helt enkelt! :)
Okidoki, fick tid hos distriktssköterskan igår kl. 10.10 och blev då som väntat (äntligen) av med det förbaskade dränet!
Känner mig nästan som en ny människa...om man bortser från att det känns som att jag har en ömmande fotboll i armhålan samt är lika pigg och rörlig som en 80-åring då.
Ibland får jag även typ smärta/kramp/sendrag som sträcker sig från armhålan ner i armen och ut i handen, grymt obehagligt och gör så att håren reser sig av äckliga rysningar i hela kroppen!
Men klaga månde Elektra...det är sol, snö och kallt, en underbart vacker vinterdag helt enkelt! :)
tisdag 24 januari 2012
Tjipp
Idag blir ännu en dag av väntan...borde vara van vid det här laget...?
Efter klockan 15 idag ska jag ringa avd. 33 för att få reda på när jag ska vara på plats imorgon för operationen.
Som tur är (haha) har jag en lägenhet att städa, ev. kattvakter att fixa och förstås den härliga preop.duschen med Descutan att sysselsätta mig med. Så tiden bör ju bara flyga iväg idag, eller? :)
Just det, du som skrev en kommentar häromdagen under aliaset "gammal vän" får gärna ge dig till känna, är grymt nyfiken på vem du är!!
Efter klockan 15 idag ska jag ringa avd. 33 för att få reda på när jag ska vara på plats imorgon för operationen.
Som tur är (haha) har jag en lägenhet att städa, ev. kattvakter att fixa och förstås den härliga preop.duschen med Descutan att sysselsätta mig med. Så tiden bör ju bara flyga iväg idag, eller? :)
Just det, du som skrev en kommentar häromdagen under aliaset "gammal vän" får gärna ge dig till känna, är grymt nyfiken på vem du är!!
lördag 14 januari 2012
Död och pina
Har nu i flera dagar gått och finurlat på ett blogginlägg om dödsrädsla, smärta och ångest. Jag vet vad jag vill säga och vad jag känner men det är fan så svårt att få det på pränt!
Jag kommer att göra ett inlägg om det, men inte just idag...
När jag skriver något, speciellt om det ska läsas av andra så vill jag bli helt nöjd och att personerna som läser helst inte ska hysa några tvivel om vad jag menar och hur jag tänker.
Min intention med den här bloggen är att försöka visa ALLT, både bra och dåligt, glädje och sorg!
Jag hoppas och tror att de som läser mina inlägg förstår att jag vill vara väldigt öppen med vad som hänt och händer mig.
Trots mina ibland kanske putslustiga inlägg så är jag fullkomligt medveten om att det här inte är och sannerligen inte kommer att vara någon lek. Men även i det mest tragiska kan man ofta hitta åtminstone någon liten skymt av humor, och det är det jag försöker hitta och dela med mig av! :)
Min förhoppning är att ni som läser vill skratta med mig när jag skrattar, gråta med mig när jag gråter och kämpa med mig när jag kämpar!
Jag är inget offer och ingen martyr, jag är bara jag...en tjej som blev som hon blev när hon inte blev som hon skulle...eller hur det nu var :)
Jag kommer att göra ett inlägg om det, men inte just idag...
När jag skriver något, speciellt om det ska läsas av andra så vill jag bli helt nöjd och att personerna som läser helst inte ska hysa några tvivel om vad jag menar och hur jag tänker.
Min intention med den här bloggen är att försöka visa ALLT, både bra och dåligt, glädje och sorg!
Jag hoppas och tror att de som läser mina inlägg förstår att jag vill vara väldigt öppen med vad som hänt och händer mig.
Trots mina ibland kanske putslustiga inlägg så är jag fullkomligt medveten om att det här inte är och sannerligen inte kommer att vara någon lek. Men även i det mest tragiska kan man ofta hitta åtminstone någon liten skymt av humor, och det är det jag försöker hitta och dela med mig av! :)
Min förhoppning är att ni som läser vill skratta med mig när jag skrattar, gråta med mig när jag gråter och kämpa med mig när jag kämpar!
Jag är inget offer och ingen martyr, jag är bara jag...en tjej som blev som hon blev när hon inte blev som hon skulle...eller hur det nu var :)
lördag 7 januari 2012
Here goes
Har ju lovat att berätta lite om vad som sas hos läkaren i onsdags, och då får jag ju hålla vad jag lovat!
Jag har ju tidigare nämnt att jag hoppades att nu få reda på vad för typ av behandling jag kommer att få fortsättningsvis...och jo det fick jag också till viss del.
Men det närmsta som nu kommer att hända på den här resan är att jag ska göra ytterligare en operation den 31/1!
Och varför en operation till kan man ju undra?
Under analyserna (som ännu ej är helt klara) av det som opererades ut förra op., hittade man spridning av cancerceller i körtlar i bröstvävnad man avlägsnat tillsammans med de två tumörerna.
Som ni kan läsa här så hittade man under min tårtbitsop. ingen spridning till lymfkörtlarna, men då man nu hittat spridning i andra körtlar nära armhålan kommer man nu att plocka bort ett antal lymfkörtlar för att som jag förstår det, förhindra ytterligare spridning!
Man kommer alltså inte operera i själva bröstet denna gång utan allt detta görs genom ett snitt i armhålan. Kanske i samma snitt som sist?
Japp det var då första steget!
Nästa steg är att jag också fått reda på att jag kommer att få så kallad antikroppsbehandling via dropp under ett års tid (självklart inte VARJE dag). I kombination med detta kommer jag också att få cellgifter i perioder, inte direkt något jag hade hoppats på men det är bara att gilla läget!
Det kan säkert bli mer än detta, men i detta nu är det vad jag vet.
Eftersom alla analyser efter första operationen ännu ej är helt klara (vet att jag upprepar mig här;)) så kan kanske vissa saker av ovanstående (förutom operationen 31/1) ändras...men i dagsläget är det så här det ser ut!
Visst är livet underbart och oberäkneligt ibland! :)
Jag har ju tidigare nämnt att jag hoppades att nu få reda på vad för typ av behandling jag kommer att få fortsättningsvis...och jo det fick jag också till viss del.
Men det närmsta som nu kommer att hända på den här resan är att jag ska göra ytterligare en operation den 31/1!
Och varför en operation till kan man ju undra?
Under analyserna (som ännu ej är helt klara) av det som opererades ut förra op., hittade man spridning av cancerceller i körtlar i bröstvävnad man avlägsnat tillsammans med de två tumörerna.
Som ni kan läsa här så hittade man under min tårtbitsop. ingen spridning till lymfkörtlarna, men då man nu hittat spridning i andra körtlar nära armhålan kommer man nu att plocka bort ett antal lymfkörtlar för att som jag förstår det, förhindra ytterligare spridning!
Man kommer alltså inte operera i själva bröstet denna gång utan allt detta görs genom ett snitt i armhålan. Kanske i samma snitt som sist?
Japp det var då första steget!
Nästa steg är att jag också fått reda på att jag kommer att få så kallad antikroppsbehandling via dropp under ett års tid (självklart inte VARJE dag). I kombination med detta kommer jag också att få cellgifter i perioder, inte direkt något jag hade hoppats på men det är bara att gilla läget!
Det kan säkert bli mer än detta, men i detta nu är det vad jag vet.
Eftersom alla analyser efter första operationen ännu ej är helt klara (vet att jag upprepar mig här;)) så kan kanske vissa saker av ovanstående (förutom operationen 31/1) ändras...men i dagsläget är det så här det ser ut!
Visst är livet underbart och oberäkneligt ibland! :)
torsdag 5 januari 2012
Okidoki
Jaha, idag är alltså dagen efter mitt återbesök på Sahlgrenska!
Besöket i sig var trevligt, om man nu kan kan säga så med tanke på vad det handlade om...
Hade ju förhoppningen att jag nu skulle ha koll på hur jag kan planera min framtid lite mer.
Då jag efter uppsägning slutade på mitt jobb den 31/8 trodde jag att jag nu skulle kunna komma igång och jobba på ett eller annat sätt (har en stående inbjudan om jobb hos en vän jag tidigare jobbat hos, dock på vissa premisser).
Men tji fick jag, riktigt så enkelt ska det förstås inte vara när det gäller mig...och är jag förvånad? Självklart inte, det är ju lite av "the story of my life" känns det som!
Men det är bara att ta nya tag och idag bege sig till arbetsförmedlingen och prata med dem om hur vi kan gå vidare med min handlingsplan hos dem. Och då förhoppningsvis kunna ordna någon form av praktik eller anställning med lönebidrag på arbetsplatsen jag skrev om ovan.
Vad som sas på Sahlgrenska angående min fortsatta resa i cancerträsket tar jag och skriver om senare eftersom jag just nu känner att jag dragit det för allt och alla och just nu känner att jag inte orkar ta det en gång till...men det kommer :)
Besöket i sig var trevligt, om man nu kan kan säga så med tanke på vad det handlade om...
Hade ju förhoppningen att jag nu skulle ha koll på hur jag kan planera min framtid lite mer.
Då jag efter uppsägning slutade på mitt jobb den 31/8 trodde jag att jag nu skulle kunna komma igång och jobba på ett eller annat sätt (har en stående inbjudan om jobb hos en vän jag tidigare jobbat hos, dock på vissa premisser).
Men tji fick jag, riktigt så enkelt ska det förstås inte vara när det gäller mig...och är jag förvånad? Självklart inte, det är ju lite av "the story of my life" känns det som!
Men det är bara att ta nya tag och idag bege sig till arbetsförmedlingen och prata med dem om hur vi kan gå vidare med min handlingsplan hos dem. Och då förhoppningsvis kunna ordna någon form av praktik eller anställning med lönebidrag på arbetsplatsen jag skrev om ovan.
Vad som sas på Sahlgrenska angående min fortsatta resa i cancerträsket tar jag och skriver om senare eftersom jag just nu känner att jag dragit det för allt och alla och just nu känner att jag inte orkar ta det en gång till...men det kommer :)
Fin ny mössa från Ung Cancer
måndag 2 januari 2012
Girlpower
Jag av naturen är grymt nyfiken av mig (vilket kan vara både bra och dåligt), och även väldigt intresserad av hur andra människor tacklar sina liv i både med och motgång.
Så efter att jag fått min bröstcancerdiagnos har jag letat upp olika forum för tjejer i situationer liknande min egen och jäklar i min lilla låda vad många härliga människor jag redan stött på!
Tjejer som delar med sig av sina erfarenheter, sina rädslor, glädjeämnen och sorger...så många fantastiska, starka historier och liv som jag får ta del av!
Många av oss lever helt skilda liv och är på olika nivåer i vår resa i cancerträsket men tillsammans finns en gemenskap som är svår att få med andra som inte drabbats.
Som jag skrivit förut så just idag i detta nu mår jag bra!
Men det kommer att komma dagar då jag inte gör det och då känns det skönt att jag funnit ventiler och forum där jag kan få stöd och peppning av andra som vet hur det känns och förstår.
Kärlek till er alla underbara starka tjejer där ute! <3
Så efter att jag fått min bröstcancerdiagnos har jag letat upp olika forum för tjejer i situationer liknande min egen och jäklar i min lilla låda vad många härliga människor jag redan stött på!
Tjejer som delar med sig av sina erfarenheter, sina rädslor, glädjeämnen och sorger...så många fantastiska, starka historier och liv som jag får ta del av!
Många av oss lever helt skilda liv och är på olika nivåer i vår resa i cancerträsket men tillsammans finns en gemenskap som är svår att få med andra som inte drabbats.
Som jag skrivit förut så just idag i detta nu mår jag bra!
Men det kommer att komma dagar då jag inte gör det och då känns det skönt att jag funnit ventiler och forum där jag kan få stöd och peppning av andra som vet hur det känns och förstår.
Kärlek till er alla underbara starka tjejer där ute! <3
tisdag 6 december 2011
Direktrapport från en sjukhussäng
Klockan är nu 19.24 och det är snart tolv timmar sen min operation startade och gissningsvis ungefär elva timmar sen den avslutades.
Allt gick bra, och jag mår efter omständigheterna också ganska bra. Är dock väldigt trött just nu så detta blir ett kort inlägg och jag får återkomma med ett längre angående mina tankar och känslor kring operationen!
Allt gick bra, och jag mår efter omständigheterna också ganska bra. Är dock väldigt trött just nu så detta blir ett kort inlägg och jag får återkomma med ett längre angående mina tankar och känslor kring operationen!
lördag 3 december 2011
Ångest och förväntan
Efter en fredag som till stor del tillbringades under täcket i soffan sovandes och med täppt och emellanåt rinnande näsa och huvudvärk så vaknade jag i morse med ångesten från helvetet.
Med oro för allt och inget, mest över att operationen inte ska bli av pga förkylning men även oro över vem som kan ta hand om mina älskade katter under tiden jag är på sjukhuset.
Lyckades dock med tårarna flödande lösa melodikrysset på radion och efterföljande samtal med modern för att gå igenom vad vi kunnat och inte kunnat i dagens kryss. Mamma gjorde sitt bästa för att muntra upp mig när jag i mitt något förvirrade tillstånd av ångest och gråt öser ur mig vad jag känner att jag måste göra innan jag åker härifrån imorgon.
Inser efter samtalet med mamma och senare med min goda vän som kommer att hjälpa mig med katterna att jag måste ingenting, jag kan sova, gråta eller bara vara...det finns inga måsten!
Några timmar efter dessa samtal så mår jag mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Jag har t o m orkat baka lite bröd, städa (hjälpligt) i badrummet samt börjat packa lite inför sjukhusvistelsen.
Just i detta nu är jag hur konstigt det än låter förväntansfull och lite pirrig inför vad som komma skall.
Kvällens mission är (om jag nu fixar det själv), att göra en gipsavgjutning av mina bröst. Detta är något jag känt att jag velat göra sedan den dag jag var på min kompletterande undersökning, alltså veckan innan jag fick reda på att jag hade två tumörer i mitt vänstra bröst!
Kan bli spännande det här!
Med oro för allt och inget, mest över att operationen inte ska bli av pga förkylning men även oro över vem som kan ta hand om mina älskade katter under tiden jag är på sjukhuset.
Lyckades dock med tårarna flödande lösa melodikrysset på radion och efterföljande samtal med modern för att gå igenom vad vi kunnat och inte kunnat i dagens kryss. Mamma gjorde sitt bästa för att muntra upp mig när jag i mitt något förvirrade tillstånd av ångest och gråt öser ur mig vad jag känner att jag måste göra innan jag åker härifrån imorgon.
Inser efter samtalet med mamma och senare med min goda vän som kommer att hjälpa mig med katterna att jag måste ingenting, jag kan sova, gråta eller bara vara...det finns inga måsten!
Några timmar efter dessa samtal så mår jag mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Jag har t o m orkat baka lite bröd, städa (hjälpligt) i badrummet samt börjat packa lite inför sjukhusvistelsen.
Just i detta nu är jag hur konstigt det än låter förväntansfull och lite pirrig inför vad som komma skall.
Kvällens mission är (om jag nu fixar det själv), att göra en gipsavgjutning av mina bröst. Detta är något jag känt att jag velat göra sedan den dag jag var på min kompletterande undersökning, alltså veckan innan jag fick reda på att jag hade två tumörer i mitt vänstra bröst!
Kan bli spännande det här!
söndag 27 november 2011
Söndag
Just nu är jag och min kropp inte de bästa av vänner...
Jag har märkt att när mitt psyke inte är i normalläge (vad nu det är?) så löper mina hormoner amok.
Sitter här med svullen mage och lite mensvärk, vilket i sig inte är konstigt då jag är kvinna och uppenbarligen ska menstruera i snitt en gång per månad!
Men nu är läget sådant att jag använder minipiller Cerazette och dessa gör för många att man slipper sin mens helt och hållet i stort sätt och det har jag också gjort nu i några månader.
Därför blir jag så jävla irriterad då mensen så att säga gör ett besök så här utan någon större anledning och jag får gå runt och känna mig som en hormonbomb på väg att explodera...
Var finns OGILLA-knappen när man behöver den?
Jag har märkt att när mitt psyke inte är i normalläge (vad nu det är?) så löper mina hormoner amok.
Sitter här med svullen mage och lite mensvärk, vilket i sig inte är konstigt då jag är kvinna och uppenbarligen ska menstruera i snitt en gång per månad!
Men nu är läget sådant att jag använder minipiller Cerazette och dessa gör för många att man slipper sin mens helt och hållet i stort sätt och det har jag också gjort nu i några månader.
Därför blir jag så jävla irriterad då mensen så att säga gör ett besök så här utan någon större anledning och jag får gå runt och känna mig som en hormonbomb på väg att explodera...
Var finns OGILLA-knappen när man behöver den?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)