Ångest och förväntan

Efter en fredag som till stor del tillbringades under täcket i soffan sovandes och med täppt och emellanåt rinnande näsa och huvudvärk så vaknade jag i morse med ångesten från helvetet.
Med oro för allt och inget, mest över att operationen inte ska bli av pga förkylning men även oro över vem som kan ta hand om mina älskade katter under tiden jag är på sjukhuset.


Lyckades dock med tårarna flödande lösa melodikrysset på radion och efterföljande samtal med modern för att gå igenom vad vi kunnat och inte kunnat i dagens kryss. Mamma gjorde sitt bästa för att muntra upp mig när jag i mitt något förvirrade tillstånd av ångest och gråt öser ur mig vad jag känner att jag måste göra innan jag åker härifrån imorgon.
Inser efter samtalet med mamma och senare med min goda vän som kommer att hjälpa mig med katterna att jag måste ingenting, jag kan sova, gråta eller bara vara...det finns inga måsten!


Några timmar efter dessa samtal så mår jag mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Jag har t o m orkat baka lite bröd, städa (hjälpligt) i badrummet samt börjat packa lite inför sjukhusvistelsen.


Just i detta nu är jag hur konstigt det än låter förväntansfull och lite pirrig inför vad som komma skall.


Kvällens mission är (om jag nu fixar det själv), att göra en gipsavgjutning av mina bröst. Detta är något jag känt att jag velat göra sedan den dag jag var på min kompletterande undersökning, alltså veckan innan jag fick reda på att jag hade två tumörer i mitt vänstra bröst!
Kan bli spännande det här!