För ett år sedan imorgon, den 9 november 2011 satt jag i sällskap med min moster i ett undersökningsrum på kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Jag skulle nu få det svar jag redan var beredd på att få.
Den kvinnliga söta läkaren i min egen ålder kom in och sa: Du har nog förstått att det inte är så roliga saker vi ska prata om!? Mitt svar var förstås att jag förstått det, hur jag nu kunde veta eller förstå är svårt att förklara...jag bara visste.
På något märkligt sätt kändes det som att SJÄLVKLART SKA JAG HA CANCER också, jag menar mitt 2011 hade fram till den 9 november varit ett av de bästa år i mitt liv så då måste ju det uppvägas på nåt sätt, eller?
Men jag vägrar att bli bitter och tänka varför just jag, bättre att det drabbar mig än någon som har mer att förlora.
Självklart hatar jag att jag fått cancer och önskar att jag sluppit, det har inte gått en dag utan att jag tänkt på cancer och all skit som jag drabbats av i kölvattnet av diagnosen och behandlingarna.
Mina tankar och önskningar inför framtiden är än så länge rätt diffusa.
Jag vill få ro och känna lycka!
Förhoppningsvis få träffa den där mannen jag samtalar med nästan dagligen, och vars väsen fyller mig med både kärlek, sorg, förvirring och nyfikenhet.
Här är länk till bloggens första inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar