Tunnan fick följa med mig hem...funderar nu på om det räknas som stöld eller återvinning när den är som bäst?
 |
| Mycket spännande kan man hitta. Dock lät jag platt-tvn stå kvar! |
söndag 25 november 2012
Finders, keepers
Var och slängde sopor i det som alltid överfulla soprummet. Någon hade där slängt en i mitt tycke rätt snygg papperkorg/tunna i metall!
Tunnan fick följa med mig hem...funderar nu på om det räknas som stöld eller återvinning när den är som bäst?
Tunnan fick följa med mig hem...funderar nu på om det räknas som stöld eller återvinning när den är som bäst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHamnade på din blogg via en annan "cancerblogg", läste första inlägget och då var det kört.....jag har också varit på mammografi och fick brev att komma för att kompletera undersökningen. Och att det kommer att ta 3 timmar. Det ska bli på torsdag nu, om 4 dagar. Tror jag dör innan dess. Måste det ta 3 veckor? Orkar inte med den väntan.
Hej Mira!
RaderaFörstår att du måste vara orolig nu, och just väntan som du skriver om är något av det värsta när man blir tvingad ut på den här "resan".
Men...det behöver ju faktiskt inte vara så att det är något farligt. Jag håller verkligen tummarna för att du ska få bra besked!
Nu vet jag ju inte var du bor men för mig var det ju så att när jag gjorde den kompletterande undersökningen så fick jag en tid på plats till att träffa läkaren på Sahlgrenska veckan efter.
Ett tips jag har är att, om du har möjlighet så ta med dig någon på undersökningen och läkarbesöket. Är man ensam kan det vara lätt att missa något i informationen och kanske bara hör det negativa.
Och som sagt, tummar hålles för bra besked och att det går bra på torsdag!
Hör gärna av dig igen efteråt så jag får veta hur det gått. Och är det nåt mer du undrar så är det bara att fråga mig!
Kram, Lotta <3
Hej Lotta!
SvaraRaderaTack så mycket för ditt svar!
Jag bor i Sthlm så det är kanske därför så långa väntetider.
Tack för tipset men jag har ingen här. Bara min 16-årige son. Vilken ironi, jag har förlorat några närmaste vänner i cancer, ganska nyligen. Jag följde med dem på röntgen, gav de sprutor i magen (mot blodpropp), öppnade, läste och googlade på alla besked som de inte vågade läsa själva. Jag har bestält och läst böcker om cancer för dem. Jag höll deras händer till sista stunden. Konstigt att det aldrig slog mig att jag också har cancer i detta nu. Och nu är jag på samma jävla resa fast utan dem.
fortsätter....
Jag vet att det är precis som du säger, att man är i schock efter ett sånt besked och hör ingenting. Men jag måste ändå gå själv där och jag förbereder mig (om det nu är möjligt) nu genom att tänka hur och vad jag ska göra i värsta fallet. Jag ska försöka fasta (Breuss Total Cancer Treatment) tills jag får resultat på vilken sorts cancer det handlar om. Av alla böcker som jag läste och alla cancer fall som har klarat sig som jag känner till så verkar det vara mest effektivt.
SvaraRaderaDet tar minst 3 veckor innan jag får resultat och har ingen behandling ändå under tiden, så det skadar inte att försöka. Och det kostar inte heller något. Försöker äta nu bara frukt tills på torsdag och håller på att svimma.
Jag berättar för dig på fredag hur det gick (jobbar torsdag kväll och natt)
kram/Mira
Vill bara tillägga att jag tyckte vi har mycket gemensamt när jag läste din blogg. Du skrev någonstans i början att du inte är en sån överpositiv person som "älskar livet". Kommer inte ihåg hur du uttryckte dig men jag kännde igen mig. Och sen skrev du också att du chattade med någon kille som du tyckte mycket om innan du blev sjuk. Samma här. Precis när jag bestämde mig att dejta och var intresserad för en kille så kommer brevet.
SvaraRaderakram/Mira
Hej igen Mira!
RaderaTänker på dig idag och undrar hur det har gått?
Synd att du inte har någon som kunde gå med dig. Däremot funderar jag på vilket sjukhus i Stockholm du går på?
Jag har nämligen kontakt med en hel del tjejer i Stockholm som har eller har haft bc som säkert skulle kunna tänka sig att följa med dig som stöd om det blir fler besök för dig. Om inte annat kanske det skulle vara skönt med någon att bara kunna prata med irl om alla frågor och som har upplevt allt detta själv.
Hör av dig så snart du kan så jag får veta hur det är med dig!
Kram, Lotta
Hej Lotta!
SvaraRaderaGuuud, vad snäll du är!!! Tack så mycket för din omtanke!
Jag har inte cancer!
Undersökningen tog bara en timme (inte 3 som det stod i kallelse) och jag var på SÖS. Jag har planerat att komma 5 min försent, bara för att testa, bryta mönster. Jag är nämligen som du, kommer alltid minst 30min tidigare och irriterar mig på dem som alltid är försenade. Och märkligt nog, första gången att jag inte väntade alls, de ropade mitt namn på en gång.
Jag gjorde en gång till mammo, men de tog 5-6 extra bilder bara på högra brösten. Sen sa dem att jag skulle vänta på att läkare tittar på bilder. Sen sa de att de måste ta igen mammo. De tog 2 bilder till bara på högra tutta med en annan röntgen. Vänta igen. Sen skulle de ta igen bilder men med en annan plast grej som man sätter på röntgen. Jag tror att det blev typ 20 bilder bara på högra brösten. Sen väntade jag på läkare som ska göra ultraljud.
Jag var inte så himla rädd, nästan helt lugn, trots att sjuksköterska sa inte ett enda ord. I vanliga fall skulle jag måla upp det värsta scenario i mitt huvud, men jag tänkte, ok, jag har cancer, men jag ska bli frisk innan ni är klara med diagnosen och behandlingsplan.
fortsätter....
Läkare kom in och sa att allt ser bra ut på bilderna men att han måste kolla med ultraljud för att jag har så täta bröst, alltför många bröstkörtlar (läs feeeet).
SvaraRaderaHan kollade och kollade och sa till slut att det inte finns cancer. Men han frågade om jag känner något (ja, det kliar ofta, sa jag fullt medveten att klåda är också en symptom för BC). Han sa att jag måste vara uppmärksam och komma så fort jag känner ngt.
Har du känt ngt på brösten innan du fick diagnos?
Det är så svårt att undersöka brösten när dem är så stora, men läkare sa att just därför är det svårt för de också att utesluta cancer, för mammo kan blanda fett och cancer i brösten. Jag hade inte stora bröst men jag gick upp i vikt jätte mycket (30 kg) på bara 2-3 år
Och bara det är en ökad risk just för såna hormon-bc.
SvaraRaderaJag har klarat mig i alla fall den här gången. Men det här var en väckar klocka, jag ska verkligen gå ner i vikt, ingen mat är värd den här stressen. Och jag ska undersöka mig ordentligt, för jag har så många oroande hälsoproblem som har börjat med viktökningen.
Lotta, jag är så otroligt tacksam och rörd av ditt stöd och din engagemang för en okänd människa. Hur snäll är du mot dina vänner då, undrar jag.
Jag kommer att följa din blogg och heja tills du blir helt frisk. Sen får du starta en annan blogg, lyckoblogg.
Och vet du vad, jag tyckte så mycket om den ide att en annan tjej följer med mig på sös. Jag är invandrare, har inte bott så länge i Sverige, de vänner jag har här ville jag inte ha med mig på sös av olika anledningar. Men jag hade så stark lust att prata med alla kvinnor som satt där i väntrum för just då hade vi mer gemensamt än jag har med mina vänner. Alltså, bara anledning att vi är just där. Jag tror att jag kunde urskilja på allas ansikte om de är patienter eller följer med någon.
SvaraRaderaOm du någonsin stötter på en som inte har någon att följa med och den bor i Sthlm så säg till mig snälla för jag vill vara med den.
Och om du kommer till sthlm så vill jag gärna träffa dig. Som sagt, vi har mycket gemensamt. Jag är också galen i katter, visst är de överlägsna alla andra djur/varelser.
Jag ska jobba nu, vi hörs, tusen tack du fina människa!
kram/Mira
Jippie!
RaderaVad underbart att det såg bra ut Mira, förstår att du måste känna en stor lättnad nu :)
Det där med täta bröst som du skriver om har jag också hört, och vad jag förstått är det vanligare att yngre kvinnor har täta bröst. Och i bc sammanhang räknas man ju som ung ända upp till 50 ungefär :D (känns bra tycker jag som är 42...att räknas som ung alltså)
Nej, jag hade inte alls känt något oroande i brösten innan min mammografi (som ju var mitt livs första)och läkarna kunde inte känna av knölarna heller när de klämde och undersökte.
Så jag tackar verkligen min lyckliga stjärna att jag gick på mammografin när jag blev kallad, det är så många som struntar i det och istället får sin diagnos när det gått för långt.
Usch ja, det där med vikten är inte roligt, jag behöver verkligen gå ner i vikt jag också!
Tyvärr så är det svårare att gå ner i vikt i och med antihormonbehandlingen säger "alla" som fått detta under längre tid än jag :(
Men jag MÅSTE gå ner, för om jag nu ska överleva cancern måste jag ju ha livskvalitet och en kropp som fungerar och inte får mig att må sämre.
Ska definitivt ha dig i åtanke när/om jag hör någon som behöver stöttning vid läkarbesök och annat. Jättefint att du kan tänka dig att ställa upp!
Kram så länge så hörs vi snart igen!
/Lotta
Hej Lotta!
SvaraRaderaApropo det om åldern och cancer....jag är också 42. För 3 år sen var jag och min väninna på en föreläsning om "att få cancer besked mitt i livet". Min väninna hade tarmcancer. I slutet ville dem att vi i publiken skulle berätta om våra erfarenheter och upplevelser. Alla omkring oss (och jag och min väninna också) sträckte ut armar för att få mikrofonen men programledare sa ngt typ Sorry, det här föreläsningen är för unga människor! Vi tittade på varandra och brast i skratt. Alla föreläsare var äldre än vi (t ex Lotta Vimmelmamma). Jaha, vi var inte ens unga för cancer.Det var nästan roligt.
Men jag vet att för BC är man ung så länge man producerar höga halter öströgen. Övervikt ökar också öströgennivån. Alltså, att gå ner i vikt vinner vi mycket på.
Jag har köpt ett gåband nu, den billigaste, ser ut som en leksak och är så liten att jag måste fokusera på varje steg annars trillar jag ner, men det får duga för en 45-min promenad medan jag tittar på morgon nyheter. Det är svårare med maten, alltså att avstå....på gränsen till omöjligt....
kram/Mira