100

Det här är tydligen mitt 100:e blogginlägg sen jag startade den här bloggen, mycket har hänt under den här tiden men även mycket som inte hänt...


Nu har det gått flera timmar sen jag började skriva det här inlägget, och jag har funderat och funderat på vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men är inte så säker på att jag kommer att göra det...åtminstone kanske inte allt av det jag vill skriva.


Tror att jag skrivit förut om hur 2011 var ett toppenår för mig då jag äntligen började känna mig hel, uppskattad och till och med kunde uppskatta livet. Jag kände mig snygg, sexig, gick ner i vikt, tränade och kände mig för första gången ganska tillfreds med tillvaron.


Men som ni och jag vet har ju mycket av detta ändrats ganska radikalt sedan dess, och det känns INTE KUL ALLS!!!


Nu kanske ni tänker (och det är många som försöker peppa mig med det) att det kommer ju bli bra när behandlingarna är över och jag kan börja leva som "vanligt" igen. Men jag är skeptisk och inte alls övertygad om att det blir som förut (självklart kommer det aldrig bli precis som förut). Jag har aldrig varit en person som har tyckt att livet är så fruktansvärt underbart och värt att leva...är ibland lika rädd för livet som för döden.


Mycket av mina tankar just nu handlar om att jag inte riktigt vet om jag fixar att vara lika stark när det här är över, som jag är nu när jag de facto krigar mot en potentiellt dödlig sjukdom!?


Mina tankar och funderingar går också till den person som jag under nästan ett års tid "pratat" med via datorn och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Kommer vi någonsin att träffas eller lurar jag mig själv och stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen...


Time will tell gissar jag, men undrar också hur länge jag orkar.