Det blir allt längre mellan mina inlägg, det beror väl i första hand inte på att jag inte har något att skriva om. Skälet är väl snarare att tiden och orken inte riktigt räcker till tyvärr.
Jobbar heltid med lönebidrag nu sedan snart tre månader tillbaka, och det funkar för det mesta bra.
Värken, stelheten och knakandet i lederna som är biverkningar av antiöstrogenet är uthärdliga men inte roliga. Det tillsammans med den usla konditionen gör att min kropp känns som den tillhör någon som är betydligt äldre än jag.
Och när jag nu är inne på detta med att känna sig gammal så tar jag sedan en vecka tillbaka även blodtrycksmedicin, då mitt tryck legat allt för högt under lång tid. Tror jag ska börja kräva av alla under 20 att kalla mig för ni och tant.
Eller varför inte gå "all-in" och skaffa pimpad rollator, hatt och kräva pensionärsrabatt på bussen?!
Något mer positivt i mitt liv det senaste är att jag kommit igång och skrivit lite dikter igen. Aspirerar inte på något sätt att bli någon ny Lenngren eller Tranströmer, men kul att jag emellanåt får lite inspiration som omvandlas till ord med en viss poetisk touch.
Kanske publicerar lite fler av dessa alster här framöver...
Visar inlägg med etikett Biverkningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Biverkningar. Visa alla inlägg
söndag 3 november 2013
söndag 14 april 2013
Panikattacker och magont
Söndagsångesten gör sig påmind och slår till obarmhärtigt i attacker. Ena stunden mår jag helt ok, för att i nästa stund få som ett slag i magen, må illa och bli orolig i hela kroppen. Det här är ju inget nytt, utan jag har varit med om detta alltför många gånger. Men trots det så blir jag förvånad, lamslagen och stel när det händer.
Jag har en ganska klar bild över vad det är som gör att jag just denna helg får dessa "attacker". Sen den 1 februari arbetstränar jag, och jag har som enda krav från arbetsförmedlingens håll att jag jobbar minst 10 timmar per vecka. Fram till i måndags har jag nog i snitt jobbat 4 timmar per dag och kunnat lägga upp min tid lite som jag önskat (bortsett från 3 tim/dag då det är telefontid som måste passas på min arbetsplats.).
Detta arrangemang har passat mig bra då jag inte känner att jag behöver stressa utan kan ta saker i min egen takt vilket mitt psyke uppskattar.
Men nu är det så att vi fått en praktikant på jobbet och på grund av sjukdom och annat hos mina kollegor hamnade det på mig att ta hand om praktikanten. Detta har gjort att jag känt pressen och stressen i att "underhålla" och sätta hen i arbete vilket gjort att jag inte prioriterat mitt eget mående.
Var så otroligt trött i fredags när jag kom hem att jag i stort sett däckade på soffan när jag kom hem. Och igår em när ångesten slog till la jag mig också och sov i drygt 4 timmar. Satt sedan uppe några timmar för att slutligen stupa i säng och somna bums vid 23-tiden.
Nu vill jag dock klargöra att vår praktikant är otroligt duktig, snabblärd, trevlig och bra på alla sätt...men då man som jag har problem med stress och annat är jag nog inte den mest lämpade för att handleda någon annan.
I övriga livet har det varit både mammografi och hjärtultraljud den här veckan.
Imorgon startar jag med ett besök hos onkologen och med hen kommer jag att ta upp det faktum att jag ofta vaknar tidigt och har som ett "gurglande" och väsande i lungorna. Kanske är det bara så att jag fått astma eller nåt, men jag känner inte att jag har så stora problem med att andas...
Jaja, jag är ju i fruktansvärt dålig kondition och fixar inte längre att promenera några längre sträckor utan att det känns som att jag ska få en hjärtinfarkt eller nåt.
Men jag får se vad de säger, kan vara läge för en lungröntgen måhända...kan ju vara kul, då det var ett tag sen :P
På torsdag är det sen äntligen dags för den allra sista Herceptin och studieläkemedelsbehandlingen!
Jag har en ganska klar bild över vad det är som gör att jag just denna helg får dessa "attacker". Sen den 1 februari arbetstränar jag, och jag har som enda krav från arbetsförmedlingens håll att jag jobbar minst 10 timmar per vecka. Fram till i måndags har jag nog i snitt jobbat 4 timmar per dag och kunnat lägga upp min tid lite som jag önskat (bortsett från 3 tim/dag då det är telefontid som måste passas på min arbetsplats.).
Detta arrangemang har passat mig bra då jag inte känner att jag behöver stressa utan kan ta saker i min egen takt vilket mitt psyke uppskattar.
Men nu är det så att vi fått en praktikant på jobbet och på grund av sjukdom och annat hos mina kollegor hamnade det på mig att ta hand om praktikanten. Detta har gjort att jag känt pressen och stressen i att "underhålla" och sätta hen i arbete vilket gjort att jag inte prioriterat mitt eget mående.
Var så otroligt trött i fredags när jag kom hem att jag i stort sett däckade på soffan när jag kom hem. Och igår em när ångesten slog till la jag mig också och sov i drygt 4 timmar. Satt sedan uppe några timmar för att slutligen stupa i säng och somna bums vid 23-tiden.
Nu vill jag dock klargöra att vår praktikant är otroligt duktig, snabblärd, trevlig och bra på alla sätt...men då man som jag har problem med stress och annat är jag nog inte den mest lämpade för att handleda någon annan.
I övriga livet har det varit både mammografi och hjärtultraljud den här veckan.
Imorgon startar jag med ett besök hos onkologen och med hen kommer jag att ta upp det faktum att jag ofta vaknar tidigt och har som ett "gurglande" och väsande i lungorna. Kanske är det bara så att jag fått astma eller nåt, men jag känner inte att jag har så stora problem med att andas...
Jaja, jag är ju i fruktansvärt dålig kondition och fixar inte längre att promenera några längre sträckor utan att det känns som att jag ska få en hjärtinfarkt eller nåt.
Men jag får se vad de säger, kan vara läge för en lungröntgen måhända...kan ju vara kul, då det var ett tag sen :P
På torsdag är det sen äntligen dags för den allra sista Herceptin och studieläkemedelsbehandlingen!
tisdag 29 januari 2013
Försummad blogg
Japp så känns det, att jag försummar den lelle bloggen mer än vad jag borde!
Författar ibland underbara, fyndiga och långa inlägg i huvudet...problemet är ju att de inte vandrar hela vägen ner, ut i fingrarna och uppenbarar sig på dataskärmen.
Men om jag skulle ta och försöka uppdatera er om vad som hänt den senaste månaden då?!
Var på onkologbesök i början av månaden, träffade denna gång den kvinnliga onkolog jag även träffade på strålningen i somras. Hon tittade på och klämde på tuttisarna, lyssnade på hjärta och lungor, samt frågade hur allt är.
Jag tog då upp mina bekymmer med vikten och min kropps fysiska förändring, har gått upp 15 kg sen den här resan startade och det känns verkligen som min kropp motarbetar mig!
Vissa förändringar kommer troligtvis att vara bestående (åtminstone 4 år till eller nåt), såsom stelheten och viss svullnad som jag har antihormonerna att tacka (:P) för.
Anyway, onkologen och jag kom överens om att hon skulle skriva en remiss till dietist. Egentligen vet jag ju hur/vad jag bör äta och göra, men att få lite extra hjälp/stöttning/en spark i röven kan ju inte skada!
Jag har börjat komma igång så smått med att träna och varit på gymmet några gånger. Har även haft hyfsad pli på mig själv med att styrketräna lite här hemma med sit-ups, hantelövningar och gummiband.
När det gäller födointaget så försöker jag begränsa mig och tänka mer på vad jag stoppar i mig. Det är inte på långa vägar perfekt men hoppas som sagt att jag kan få en extra push av dietisten när jag nu får komma dit.
Något annat spännande (eller inte) som skett i mitt cancerliv är att jag varit på min första återbesöksmammografi. Kan väl säga att jag var grymt nervös, inte för att jag var rädd att de skulle hitta nya tumörer men för att det skulle göra ont!
Har fortfarande i färskt minne min uppföljande mammografi jag gjorde i oktober 2011, då fick vi avbryta mitt i för att jag höll på att svimma och kräkas av smärta :(
Men...den här gången gick det bra! Visst gjorde det ont, speciellt i det opererade bröstet, men det var ändå helt uthärdligt.
Nu ska jag göra ytterligare en mammografi i april på grund av den medicinska studien jag är med i (Aphinity-studien) men det känns inte alls lika jobbigt nu när det gick så bra den här gången.
Och jo jag har fått svar på mammografin också...INGA TUMÖRER i brösten just nu i alla fall! :)
Ska visst börja arbetsträna from. 1 februari, ska försöka skriva mer om det lite senare.
Författar ibland underbara, fyndiga och långa inlägg i huvudet...problemet är ju att de inte vandrar hela vägen ner, ut i fingrarna och uppenbarar sig på dataskärmen.
Men om jag skulle ta och försöka uppdatera er om vad som hänt den senaste månaden då?!
Var på onkologbesök i början av månaden, träffade denna gång den kvinnliga onkolog jag även träffade på strålningen i somras. Hon tittade på och klämde på tuttisarna, lyssnade på hjärta och lungor, samt frågade hur allt är.
Jag tog då upp mina bekymmer med vikten och min kropps fysiska förändring, har gått upp 15 kg sen den här resan startade och det känns verkligen som min kropp motarbetar mig!
Vissa förändringar kommer troligtvis att vara bestående (åtminstone 4 år till eller nåt), såsom stelheten och viss svullnad som jag har antihormonerna att tacka (:P) för.
Anyway, onkologen och jag kom överens om att hon skulle skriva en remiss till dietist. Egentligen vet jag ju hur/vad jag bör äta och göra, men att få lite extra hjälp/stöttning/en spark i röven kan ju inte skada!
Jag har börjat komma igång så smått med att träna och varit på gymmet några gånger. Har även haft hyfsad pli på mig själv med att styrketräna lite här hemma med sit-ups, hantelövningar och gummiband.
När det gäller födointaget så försöker jag begränsa mig och tänka mer på vad jag stoppar i mig. Det är inte på långa vägar perfekt men hoppas som sagt att jag kan få en extra push av dietisten när jag nu får komma dit.
Något annat spännande (eller inte) som skett i mitt cancerliv är att jag varit på min första återbesöksmammografi. Kan väl säga att jag var grymt nervös, inte för att jag var rädd att de skulle hitta nya tumörer men för att det skulle göra ont!
Har fortfarande i färskt minne min uppföljande mammografi jag gjorde i oktober 2011, då fick vi avbryta mitt i för att jag höll på att svimma och kräkas av smärta :(
Men...den här gången gick det bra! Visst gjorde det ont, speciellt i det opererade bröstet, men det var ändå helt uthärdligt.
Nu ska jag göra ytterligare en mammografi i april på grund av den medicinska studien jag är med i (Aphinity-studien) men det känns inte alls lika jobbigt nu när det gick så bra den här gången.
Och jo jag har fått svar på mammografin också...INGA TUMÖRER i brösten just nu i alla fall! :)
Ska visst börja arbetsträna from. 1 februari, ska försöka skriva mer om det lite senare.
tisdag 1 januari 2013
Början
Nej jag var inte på nån flashig nyårsfest igår.
Gårdagen tillbringades i fysisk ensamhet (bortsett från katterna då) precis som de senaste x antal åren. Det brukar inte direkt regna inbjudningar över mig, och det här året var inget undantag. Men precis som med julen så gör det mig inget, jag trivs med att vara ensam för det mesta. Kan om jag vill helt och hållet ge fan i tolvslaget och istället gå och lägga mig klockan nio om jag skulle vilja det!
Om man som utomstående läser ovanstående kan det kanske verka lite sorgligt, men det försäkrar jag att det inte är. Känner man mig vet man att jag inte är någon typ, tjoho-klackarna i taket-partymänniska och vänner har jag ju flera stycken som både är nära och lojala.
Varför jag skrev fysisk ensamhet i början på det här inlägget beror på att jag precis som förra nyåret ändå vakade in och firade det nya året med en annan människa i cyberrymden.
Den jag tillbringade årets sista timmar med var min så kära "cyberman" som jag skrivit om tidigare. Vet fortfarande inte hur/vad vår "relation" kommer att utvecklas till, vi har ju aldrig träffats irl. Vad jag vet är att han för det mesta får mig att må bra, och även om det inte alltid yppas så många ord oss emellan så har jag ändå det där lilla kittlandet i magen när jag tänker på och pratar med honom.
Konstigt, knäppt och irrationellt? Ja kanske, men det är så det är och inget man kan råda över.
På torsdag är det iaf dags för Herceptinbehandling igen, nr 13 (?) och även ett besök hos onkologen står på schemat denna dag.
Tänkte ta upp det här med vikten igen, mår så dåligt över hur mycket jag gått upp och att jag sen pga antihormonerna är väldigt stel och orörlig gör ju inte saken bättre.
För övrigt känner jag mig lite låg och smådeppig idag, känns som jag ful, fet och fattig går in i det nya året med en lite för negativ inställning...men det kommer säkert att ändras både en, två och fler gånger innan året är slut!
Gårdagen tillbringades i fysisk ensamhet (bortsett från katterna då) precis som de senaste x antal åren. Det brukar inte direkt regna inbjudningar över mig, och det här året var inget undantag. Men precis som med julen så gör det mig inget, jag trivs med att vara ensam för det mesta. Kan om jag vill helt och hållet ge fan i tolvslaget och istället gå och lägga mig klockan nio om jag skulle vilja det!
Om man som utomstående läser ovanstående kan det kanske verka lite sorgligt, men det försäkrar jag att det inte är. Känner man mig vet man att jag inte är någon typ, tjoho-klackarna i taket-partymänniska och vänner har jag ju flera stycken som både är nära och lojala.
Varför jag skrev fysisk ensamhet i början på det här inlägget beror på att jag precis som förra nyåret ändå vakade in och firade det nya året med en annan människa i cyberrymden.
Den jag tillbringade årets sista timmar med var min så kära "cyberman" som jag skrivit om tidigare. Vet fortfarande inte hur/vad vår "relation" kommer att utvecklas till, vi har ju aldrig träffats irl. Vad jag vet är att han för det mesta får mig att må bra, och även om det inte alltid yppas så många ord oss emellan så har jag ändå det där lilla kittlandet i magen när jag tänker på och pratar med honom.
Konstigt, knäppt och irrationellt? Ja kanske, men det är så det är och inget man kan råda över.
På torsdag är det iaf dags för Herceptinbehandling igen, nr 13 (?) och även ett besök hos onkologen står på schemat denna dag.
Tänkte ta upp det här med vikten igen, mår så dåligt över hur mycket jag gått upp och att jag sen pga antihormonerna är väldigt stel och orörlig gör ju inte saken bättre.
För övrigt känner jag mig lite låg och smådeppig idag, känns som jag ful, fet och fattig går in i det nya året med en lite för negativ inställning...men det kommer säkert att ändras både en, två och fler gånger innan året är slut!
lördag 6 oktober 2012
Skärpning
Nej nu får jag verkligen ta och skärpa till mig, har ju inte skrivit något här sedan 19 september.
Så kan vi ju inte ha det...eller?!
Vad har då hänt i mitt fantastiskt spännande liv sedan sist? Ja inte så mycket känns det som, men det är väl inte helt sant...
Kan ju börja med att tala om att jag får intensivbehandling av mitt lymfödem nu, tror jag har varit hos lymfterapeuten ungefär åtta gånger under de senaste 2,5 veckorna. Behandlingen består av mjuka massagestrykningar för att få igång lymfflödet och därigenom minska svullnaden.
Efter varje behandling så lindar även lymfterapeuten min hand och arm (ända upp till armhålan) hårt, också detta för att få bort svullnaden och inte "vänja" kroppen vid att vara svullen.
Hjälper behandlingarna då kan man ju undra, jodå något bättre har det allt blivit. Framförallt så kan jag se att fingrarna har minskat något i omfång, och efter att jag varit lindad och/eller fått massagen så är även handen så gott som "normal".
.jpg)
Har även varit hos lymfterapeuten på Kungälvs sjukhus och mätt arm och hand för att få uppsytt ny kompressionsärm och handske. Det blev i svart även denna gång då de roliga färgerna (röd, cerise mm.) inte fanns i just den variant av ärm och handske jag behöver just nu. Men svart är i alla fall bättre än de asfula hudfärgade!
Så kan vi ju inte ha det...eller?!
Vad har då hänt i mitt fantastiskt spännande liv sedan sist? Ja inte så mycket känns det som, men det är väl inte helt sant...
Kan ju börja med att tala om att jag får intensivbehandling av mitt lymfödem nu, tror jag har varit hos lymfterapeuten ungefär åtta gånger under de senaste 2,5 veckorna. Behandlingen består av mjuka massagestrykningar för att få igång lymfflödet och därigenom minska svullnaden.
Efter varje behandling så lindar även lymfterapeuten min hand och arm (ända upp till armhålan) hårt, också detta för att få bort svullnaden och inte "vänja" kroppen vid att vara svullen.
Hjälper behandlingarna då kan man ju undra, jodå något bättre har det allt blivit. Framförallt så kan jag se att fingrarna har minskat något i omfång, och efter att jag varit lindad och/eller fått massagen så är även handen så gott som "normal".
.jpg)
tisdag 28 augusti 2012
Antihormoner och bränna
Fick min första antihormonspruta (Zoladex) i torsdags, har ännu inte känt av några biverkningar, men de lär väl säkert dyka upp :S
Sprutan fick jag i magen och den sköt in ett litet implantat som utsöndrar antihormoner under 28 dagar tills det sen löser upp sig själv. Efter en månad får man en ny spruta, osv. under fem år.
Kan inte påstå att det gjorde ont när jag fick sprutan men nu har jag ett hyfsat stort blåmärke vid naveln, men det ska väl vara så antar jag.
Min strålade tutte läker bra, inte några vätskande sår längre utan "bara" flagande hud på bröstvårtan och i armhålan.
Sprutan fick jag i magen och den sköt in ett litet implantat som utsöndrar antihormoner under 28 dagar tills det sen löser upp sig själv. Efter en månad får man en ny spruta, osv. under fem år.
Kan inte påstå att det gjorde ont när jag fick sprutan men nu har jag ett hyfsat stort blåmärke vid naveln, men det ska väl vara så antar jag.
 | |||
| Det ser lite värre ut i verkligheten, men inte lätt att ta bra kort på sin egen navel ;) |
Min strålade tutte läker bra, inte några vätskande sår längre utan "bara" flagande hud på bröstvårtan och i armhålan.
söndag 19 augusti 2012
Nya grepp
Som jag skrivit om tidigare så är strålningen över. Jag har för tillfället två stycken sår pga strålningen, ett på bröstvårtan/vårtgården (aj!) och ett i armhålan (ännu mera aj!).
Det är ett jäkla meck att lägga om dessa, speciellt det i armhålan, då man av uppenbara skäl (läs ömtålig hud pga strålning) inte kan tejpa fast förbanden.
Så varje dag när jag tvättat mig och ska klä på mig står jag och svär, frustar och förbannar de jäkla förbanden som inte vill hålla sig på plats! Allt detta gör också att morgonbestyren tar betydligt längre tid än vanligt, men det vara ju inte för evigt som tur är.
Jag ska nu gå in i nästa skede av min behandling; närmare bestämt den femåriga antihormonbehandlingen!
Tanken var att jag redan förra veckan, direkt efter strålningen skulle börja ta en tablett som heter Tamoxifen. Dock hade jag inte hämtat ut denna på apoteket och det skulle visa sig vara ett bra beslut...
Onkologmottagningen ringde mig och meddelade att jag istället för Tamoxifen kommer att få Zoladex som är en annan typ av antihormon och som ges i sprutform på sjukhuset var fjärde vecka.
Varför nu detta kanske ni undrar? Jo det är så att Tamoxifenet innebär en viss ökat risk för blodpropp, och då jag tidigare haft en djup propp i benet (ca. 20 år sedan) är risken/chansen att jag drabbas igen ännu större.
Så japp, det blir sprutor för mig i istället.
Första sprutan kommer att ges på torsdag den 23/8 och det är definitivt inget jag ser fram emot. Är ju inte spruträdd ett dugg men de eventuella biverkningarna skrämmer mig lite :S
Det är ett jäkla meck att lägga om dessa, speciellt det i armhålan, då man av uppenbara skäl (läs ömtålig hud pga strålning) inte kan tejpa fast förbanden.
Så varje dag när jag tvättat mig och ska klä på mig står jag och svär, frustar och förbannar de jäkla förbanden som inte vill hålla sig på plats! Allt detta gör också att morgonbestyren tar betydligt längre tid än vanligt, men det vara ju inte för evigt som tur är.
Jag ska nu gå in i nästa skede av min behandling; närmare bestämt den femåriga antihormonbehandlingen!
Tanken var att jag redan förra veckan, direkt efter strålningen skulle börja ta en tablett som heter Tamoxifen. Dock hade jag inte hämtat ut denna på apoteket och det skulle visa sig vara ett bra beslut...
Onkologmottagningen ringde mig och meddelade att jag istället för Tamoxifen kommer att få Zoladex som är en annan typ av antihormon och som ges i sprutform på sjukhuset var fjärde vecka.
Varför nu detta kanske ni undrar? Jo det är så att Tamoxifenet innebär en viss ökat risk för blodpropp, och då jag tidigare haft en djup propp i benet (ca. 20 år sedan) är risken/chansen att jag drabbas igen ännu större.
Så japp, det blir sprutor för mig i istället.
Första sprutan kommer att ges på torsdag den 23/8 och det är definitivt inget jag ser fram emot. Är ju inte spruträdd ett dugg men de eventuella biverkningarna skrämmer mig lite :S
måndag 6 augusti 2012
No fake
 |
| När man är van vid att folk frågar om man har lösögonfransar i vanliga fall så känns det här lite bittert :P |
onsdag 1 augusti 2012
Sveda & värk
Ja fy satan vad min stackars tutte svider, kliar och gör ont nu :S
Smörjer två gånger i veckan med kortisonsalva och övriga dagar med aloe veragel.
Idag på strålningen tyckte syrrorna dock att det var dags att börja lägga om bröstet med Mepilex-förband då jag är rejält röd och har svårt att sova då det gör såpass ont. Fick även en supersexig bh-topp som hjälper till att hålla förbandet på plats och som inte skaver (så mycket) :)
Det är lite svårt att förklara hur tutten känns, men enklast är väl att förklara som att man bränt sig rejält i solen kombinerat med stramhet/hårdhet och en obehaglig tyngd...
Längesedan jag la upp några tuttbilder, så här kommer ett par dagsfärska! ;D
Smörjer två gånger i veckan med kortisonsalva och övriga dagar med aloe veragel.
Idag på strålningen tyckte syrrorna dock att det var dags att börja lägga om bröstet med Mepilex-förband då jag är rejält röd och har svårt att sova då det gör såpass ont. Fick även en supersexig bh-topp som hjälper till att hålla förbandet på plats och som inte skaver (så mycket) :)
Det är lite svårt att förklara hur tutten känns, men enklast är väl att förklara som att man bränt sig rejält i solen kombinerat med stramhet/hårdhet och en obehaglig tyngd...
Längesedan jag la upp några tuttbilder, så här kommer ett par dagsfärska! ;D
 |
| Sexiga bh-toppen |
 |
| Väldigt rött bröst med Mepilex på de mest smärtsamma ställena. |
fredag 20 juli 2012
Ingen fara på taket
Kanske någon undrar varför jag inte skrivit något på en vecka eller så?
Jag mår dock inte så dåligt, och har heller inte deppat ihop. Däremot har jag haft fullt upp med strålning, läkarbesök och inte minst Kungahälla Medeltidsdagar där jag varit med som bla projektledare sedan starten 2003.
I år är väl min insats inte så stor jämförelsevis, utan jag hjälper till med det jag orkar och kan nu när kroppen inte riktigt är som den varit tidigare år.
Min största uppgift före, under och även efter festivalen som startade i går är att jag sköter vårat Twitterkonto! En uppgift som känns lagom ansträngande och som inte kräver att jag behöver passa några tider eller vara på någon specifik plats.
Trevligt som fasen är det men jag känner förstås att jag inte riktigt orkar så mycket som jag önskar. Vill man veta mer om medeltidsdagarna går det alldeles utmärkt att gå in på hemsidan och läsa, denna hittar ni Här.
Var på läkarbesök hos onkologen i måndags och där konstaterades det att jag sedan behandlingsstart gått upp 9 kilo!! :( En del av detta beror på att jag bundit mycket vätska i kroppen och förstås det faktum att jag ännu inte är så rörlig som jag var innan den här resan startade.
Onkologen skrev ut vätskedrivande som jag nu provar för att se om något av svullnaden i fötter, ben och kropp kan försvinna.
Jag mår dock inte så dåligt, och har heller inte deppat ihop. Däremot har jag haft fullt upp med strålning, läkarbesök och inte minst Kungahälla Medeltidsdagar där jag varit med som bla projektledare sedan starten 2003.
I år är väl min insats inte så stor jämförelsevis, utan jag hjälper till med det jag orkar och kan nu när kroppen inte riktigt är som den varit tidigare år.
Min största uppgift före, under och även efter festivalen som startade i går är att jag sköter vårat Twitterkonto! En uppgift som känns lagom ansträngande och som inte kräver att jag behöver passa några tider eller vara på någon specifik plats.
Trevligt som fasen är det men jag känner förstås att jag inte riktigt orkar så mycket som jag önskar. Vill man veta mer om medeltidsdagarna går det alldeles utmärkt att gå in på hemsidan och läsa, denna hittar ni Här.
Var på läkarbesök hos onkologen i måndags och där konstaterades det att jag sedan behandlingsstart gått upp 9 kilo!! :( En del av detta beror på att jag bundit mycket vätska i kroppen och förstås det faktum att jag ännu inte är så rörlig som jag var innan den här resan startade.
Onkologen skrev ut vätskedrivande som jag nu provar för att se om något av svullnaden i fötter, ben och kropp kan försvinna.
onsdag 11 juli 2012
Fridag
Idag är det service av strålningsmaskinen i "mitt" rum på Sahlgrenska, detta innebär att jag har ledigt från strålningen idag.
Ungefär som vanligt när jag inte har något planerat blir jag sittande på rumpan och får inget gjort, har inte ens varit utanför dörren trots att solen (nästan) skiner.
Något jag gjort idag och igår är att jag färgat håret, ja de få testarna som har växt ut alltså!
Körde inte det kraftiga artilleriet med kemiska färger utan har denna gången använt henna istället. Kändes lite riskabelt att använda något annat så här innan håret är tillbaka i sin forna status.
Resultatet av detta blev en tjusig morotsröd hamsterpäls, men bättre det än den obeskrivbara (grå) färg som det var innan ;)
Ungefär som vanligt när jag inte har något planerat blir jag sittande på rumpan och får inget gjort, har inte ens varit utanför dörren trots att solen (nästan) skiner.
Något jag gjort idag och igår är att jag färgat håret, ja de få testarna som har växt ut alltså!
Körde inte det kraftiga artilleriet med kemiska färger utan har denna gången använt henna istället. Kändes lite riskabelt att använda något annat så här innan håret är tillbaka i sin forna status.
Resultatet av detta blev en tjusig morotsröd hamsterpäls, men bättre det än den obeskrivbara (grå) färg som det var innan ;)
 |
| Nej, jag har inte tonsur...det är bara lite glest där fram :) |
tisdag 3 juli 2012
Countdown
Nedräkningen har börjat, det är nu mindre än nitton timmar kvar tills min första strålbehandling. Klockan 8.15 imorgon ska jag vara på plats, denna den första gång kommer att ta ca en timme eller så då det ska tatueras in prickar och strålningsapparaturen ska ställas in. De efterföljande 24 strålningarna kommer att ta i runda slängar femton minuter per gång.
Min lilla mamma är lite (o)rolig och var osäker på om hon skulle kunna åka bort på kusinträff i Nyköping nu när jag ska börja strålas...vad sjutton tror hon ska kunna hända liksom? Det är ju inte så att hon bor så nära mig ändå, så om hon varit hemma och nåt (vad det som sagt nu skulle kunna vara) skulle hända hade hon ändå inte kunnat göra så mycket :)
I övrigt har jag just nu mycket problem med svullnad pga ansamlingar av vätska plus det förbaskade lymfödemet i hand och arm.
När jag var på min antikroppsbehandling förra veckan blev min kontaktsköterska lite oroad över armen då jag också har rätt ont emellanåt. Eftersom jag när jag var runt 20 år hade en djup blodpropp i benet så ville hon få kollat upp att jag inte drabbats av detta ovanpå allt annat elände. Sagt och gjort, en timme efter min behandling fick jag en akuttid på röntgen för att göra ett ultraljud av armen...och tack och lov INGEN propp!
Jag fick i förra veckan äntligen min ödemhandske och armstrumpa med posten och bär nu dessa dagligen nu när svullnaden är som värst. Känns rätt ok även om det kanske inte ser så "fashion" ut ;)
Min lilla mamma är lite (o)rolig och var osäker på om hon skulle kunna åka bort på kusinträff i Nyköping nu när jag ska börja strålas...vad sjutton tror hon ska kunna hända liksom? Det är ju inte så att hon bor så nära mig ändå, så om hon varit hemma och nåt (vad det som sagt nu skulle kunna vara) skulle hända hade hon ändå inte kunnat göra så mycket :)
I övrigt har jag just nu mycket problem med svullnad pga ansamlingar av vätska plus det förbaskade lymfödemet i hand och arm.
När jag var på min antikroppsbehandling förra veckan blev min kontaktsköterska lite oroad över armen då jag också har rätt ont emellanåt. Eftersom jag när jag var runt 20 år hade en djup blodpropp i benet så ville hon få kollat upp att jag inte drabbats av detta ovanpå allt annat elände. Sagt och gjort, en timme efter min behandling fick jag en akuttid på röntgen för att göra ett ultraljud av armen...och tack och lov INGEN propp!
Jag fick i förra veckan äntligen min ödemhandske och armstrumpa med posten och bär nu dessa dagligen nu när svullnaden är som värst. Känns rätt ok även om det kanske inte ser så "fashion" ut ;)
 |
| Ett stycke svullen fot med tillhörande ben. |
 |
| Ödemarm med sexig handske och strumpa. |
fredag 29 juni 2012
Konstig tjej
Tog cykeln ner till min närmsta affär City Gross häromdagen för lite nödvändig inhandling av diverse varor.
Som jag nämnde för ett par dagar sedan går jag nu ut utan att ha något på huvudet som döljer min ännu så länge sparsamt behårade skalp. Till detta ska tilläggas att jag är väldigt svullen i kroppen och det känns som jag vaggar fram pga av mina svullna ben och anklar (plus att jag får stanna var tionde meter pga värk i ryggen).
Med ovanstående i minnet se detta scenario framför er;
Jag är klar med handlandet och är på väg ut från affären utrustad med en stor låda kattsand i ena handen, en hyfsat stor påse matvaror i den andra och ett 6-pack toarullar under armen.
Lätt frustande, pustande och svettig ser jag i ögonvrån att jag passerar ett barn på ca. 4-5 år. När jag nästan kommit ut ur affären hör jag nämnda barn ropa högt och tydligt: "Mamma, mamma, titta vilken konstig tjej!"
Vad säger man? Själv skrattade jag gott för mig själv och blev glad över det faktum att barnet kallade mig tjej och inte tant :)
Hur barnets mamma reagerade förtäljer inte historien, men jag kan väl kanske tänka mig att hon tyckte det var lite pinsamt...
Som jag nämnde för ett par dagar sedan går jag nu ut utan att ha något på huvudet som döljer min ännu så länge sparsamt behårade skalp. Till detta ska tilläggas att jag är väldigt svullen i kroppen och det känns som jag vaggar fram pga av mina svullna ben och anklar (plus att jag får stanna var tionde meter pga värk i ryggen).
Med ovanstående i minnet se detta scenario framför er;
Jag är klar med handlandet och är på väg ut från affären utrustad med en stor låda kattsand i ena handen, en hyfsat stor påse matvaror i den andra och ett 6-pack toarullar under armen.
Lätt frustande, pustande och svettig ser jag i ögonvrån att jag passerar ett barn på ca. 4-5 år. När jag nästan kommit ut ur affären hör jag nämnda barn ropa högt och tydligt: "Mamma, mamma, titta vilken konstig tjej!"
Vad säger man? Själv skrattade jag gott för mig själv och blev glad över det faktum att barnet kallade mig tjej och inte tant :)
Hur barnets mamma reagerade förtäljer inte historien, men jag kan väl kanske tänka mig att hon tyckte det var lite pinsamt...
måndag 18 juni 2012
Hårfager
Snart en och en halv vecka sedan sista cellgiftsbehandlingen och efter att under behandlingens gång ha slätrakat huvudet tre gånger så tycker jag att jag har fått riktigt mycket hår :)
torsdag 14 juni 2012
Ajajaj
Fy faaan vilket pissdygn jag haft :(
Jag skrev ju igår att jag hade ganska så ont...man kan lugnt säga att det inte blev bättre direkt!
Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv, och smärtan satt inte bara på ett ställe utan i stort sett i hela kroppen. Ett av de jobbigaste ställena var i huvudet inkluderat käkar och tandkött, fy tusan vad obehagligt det var!
Medicinerade med absoluta maxdosen av Tramadol (morfinliknande) då jag märkte att enbart lägsta dosen gjorde nada för mig i det tillstånd jag var i.
Kombinerat med smärtan svettades jag som en gris, och jag skojar inte när jag säger att jag kunde vrida ur lakan och örngott i morse!
Tillbringade nästan hela dagen igår i horisontalt läge, pustande, stönande och emellanåt försökte jag göra lite djupandningsövningar vilket inte var helt lätt.
Idag mår jag än så länge riktigt hyfsat och hoppas och tror att det har vänt nu.
Klockan 13.30 ska jag träffa lymfterapeuten på Kungälvs Sjukhus för att se vad vi kan göra med mitt lymfödem. Ironiskt nog, bara för att jag ska träffa henne idag så är jag inte alls lika svullen som jag brukar vara, men jag tar med bilder så att hon får se hur det såg ut när det var som sämst!
Jag skrev ju igår att jag hade ganska så ont...man kan lugnt säga att det inte blev bättre direkt!
Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv, och smärtan satt inte bara på ett ställe utan i stort sett i hela kroppen. Ett av de jobbigaste ställena var i huvudet inkluderat käkar och tandkött, fy tusan vad obehagligt det var!
Medicinerade med absoluta maxdosen av Tramadol (morfinliknande) då jag märkte att enbart lägsta dosen gjorde nada för mig i det tillstånd jag var i.
Kombinerat med smärtan svettades jag som en gris, och jag skojar inte när jag säger att jag kunde vrida ur lakan och örngott i morse!
Tillbringade nästan hela dagen igår i horisontalt läge, pustande, stönande och emellanåt försökte jag göra lite djupandningsövningar vilket inte var helt lätt.
Idag mår jag än så länge riktigt hyfsat och hoppas och tror att det har vänt nu.
Klockan 13.30 ska jag träffa lymfterapeuten på Kungälvs Sjukhus för att se vad vi kan göra med mitt lymfödem. Ironiskt nog, bara för att jag ska träffa henne idag så är jag inte alls lika svullen som jag brukar vara, men jag tar med bilder så att hon får se hur det såg ut när det var som sämst!
fredag 18 maj 2012
Uppdatering lymfödem
Fick äntligen arslet ur vagnen nyss och ringde sjukgymnastiken på Sahlgrenska.
Remiss till sjukgymnast/lymfterapeut är nu fixad, det var tydligen lite väntetid för att få tid till besök men det verkade röra sig om ett par veckor på sin höjd...Skönt!
Eftersom Sahlgrenska är ett Universitetssjukhus som förutom själva sjukhuset Sahlgrenska även innefattar Östra sjukhuset och Mölndals sjukhus kan det mycket väl hända att jag får kallelse till något av dessa sjukhus.
Rent tids och resemässigt så spelar det väl inte så stor roll för mig vart jag hamnar, men hoppas dock på Sahlgrenska då jag ju gör allt annat där.
Men, men vi får se vad som händer när jag väl fått kallelsen!
Remiss till sjukgymnast/lymfterapeut är nu fixad, det var tydligen lite väntetid för att få tid till besök men det verkade röra sig om ett par veckor på sin höjd...Skönt!
Eftersom Sahlgrenska är ett Universitetssjukhus som förutom själva sjukhuset Sahlgrenska även innefattar Östra sjukhuset och Mölndals sjukhus kan det mycket väl hända att jag får kallelse till något av dessa sjukhus.
Rent tids och resemässigt så spelar det väl inte så stor roll för mig vart jag hamnar, men hoppas dock på Sahlgrenska då jag ju gör allt annat där.
Men, men vi får se vad som händer när jag väl fått kallelsen!
onsdag 16 maj 2012
Fotosession, goda vänner och mosad potatis
Efter min inte så spännande femton minuters tågresa, varav tio minuter tillbringades på toaletten är jag nu hemma i lugn och ro (förutom magen som lever rövare då).
Funderar nu starkt på att ställa in ett bord med datorn på inne på toa...det verkar som om jag kommer att få tillbringa en hel del tid där inne ikväll ;)
Anyway, när jag kom hem och satte mig framför datorn fick jag ett litet ryck och hade en egen liten privat egofotosession ihop med min ena pälskling Spicy, och här nedan är resultatet. Ganska nöjd om jag får säga det själv...och det får jag!
En av mina allra bästa vänner var här ihop med ena dottern och lämnade lite varor jag bett de handla, jag behövde smör, ost, mjölk och mjöl. De kom med det jag bett om, plus blommor, yoghurt, skinka, bacon, ägg, pasta, pastasås, salladsost, mozzarella, godis, bröd och nikotinersättning!!! Såna vänner är inte alla förunnat och jag är så glad och tacksam att ni finns i mitt liv <3
Delikat magvänlig middag har jag lyckats laga till och få i mig också, det fick bli mosad potatis och kokt vit fisk. Smakade riktigt gott och jag hoppas bara att magen accepterar denna anrättning också.
Oj, jag höll ju på att glömma att Aphinitystudien som jag är med i har uppmärksammats i olika medier idag, både tidningar och i TV. Tydligen så var "min" onkolog med i ett inslag i TV4:s morgonprogram enligt min ömma moder, kul! Ska se om jag hittar inslaget på nätet, och om jag gör det så lägger jag in en länk här lite senare.
Funderar nu starkt på att ställa in ett bord med datorn på inne på toa...det verkar som om jag kommer att få tillbringa en hel del tid där inne ikväll ;)
Anyway, när jag kom hem och satte mig framför datorn fick jag ett litet ryck och hade en egen liten privat egofotosession ihop med min ena pälskling Spicy, och här nedan är resultatet. Ganska nöjd om jag får säga det själv...och det får jag!
En av mina allra bästa vänner var här ihop med ena dottern och lämnade lite varor jag bett de handla, jag behövde smör, ost, mjölk och mjöl. De kom med det jag bett om, plus blommor, yoghurt, skinka, bacon, ägg, pasta, pastasås, salladsost, mozzarella, godis, bröd och nikotinersättning!!! Såna vänner är inte alla förunnat och jag är så glad och tacksam att ni finns i mitt liv <3
Delikat magvänlig middag har jag lyckats laga till och få i mig också, det fick bli mosad potatis och kokt vit fisk. Smakade riktigt gott och jag hoppas bara att magen accepterar denna anrättning också.
Oj, jag höll ju på att glömma att Aphinitystudien som jag är med i har uppmärksammats i olika medier idag, både tidningar och i TV. Tydligen så var "min" onkolog med i ett inslag i TV4:s morgonprogram enligt min ömma moder, kul! Ska se om jag hittar inslaget på nätet, och om jag gör det så lägger jag in en länk här lite senare.
måndag 14 maj 2012
Huvudet i sanden
Nej det är väl bara att inse fakta och sluta "strutsa", ta tag i mig själv och förstå att det inte finns någon återvändo!
Ja du Lotta, det är bara att se sanningen i vitögat... jag har lymfödem i min vänstra hand och arm...ännu en av dessa härligt charmiga och tyvärr bestående biverkningar man kan få när man som jag gjort så kallad axillutrymning (opererat bort lymfkörtlar i armhålan i samband med eller efter bröstcancerop.)
Måste nu ta kontakt med sjukgymnast/lymfterapeut för att få hjälp med detta, kan annars få större problem med hand och arm än vad jag redan har :(
Ja du Lotta, det är bara att se sanningen i vitögat... jag har lymfödem i min vänstra hand och arm...ännu en av dessa härligt charmiga och tyvärr bestående biverkningar man kan få när man som jag gjort så kallad axillutrymning (opererat bort lymfkörtlar i armhålan i samband med eller efter bröstcancerop.)
Måste nu ta kontakt med sjukgymnast/lymfterapeut för att få hjälp med detta, kan annars få större problem med hand och arm än vad jag redan har :(
 |
| Vänster hand |
 |
| Vänster hand |
 |
| Höger hand |
 |
| Höger hand |
fredag 4 maj 2012
Home sweet home
Jahopp, då var det några dagar sen jag skrev, men jag har redan konstaterat att någon toppbloggare med sisådär 10 inlägg om dagen, det kommer aldrig den här bruden att bli!
Jag har precis, eller ja för en dryg timme sen kommit hem till min egen "crib" efter min vistelse i Kållered. Anledningen till att det inte blev hemgång förrän idag berodde dels på att moster och morbror åkte iväg till Azorerna i tisdags, och då av förklarliga skäl inte kunde köra mig hem vilket de gjort annars. Nu fick jag snällt vänta på att min kropp klarade av att förflytta sig för egen maskin mer än tio meter i taget :P
Underbart härligt att vara hemma och få pussa på mina gosegrisar, dvs katterna igen!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra nu...men jag mår åtminstone mycket bättre och rör mig lättare än för några dagar sen.
Sedan jag påbörjade mina behandlingar så har jag i stort sett aldrig kollat min temp, men idag fick jag ett ryck och gjorde det...hade 37.7!!!
Nu låter väl inte det så mycket och jag känner mig inte febrig direkt, men ni som kanske känner till det eller fått cellgifter själva vet att det finns en magisk gräns som går vid 38 grader.
Får man 38 eller däröver så ska man kontakta sjukvården då man av cellgifterna är väldigt infektionskänslig och det kan gå illa om man inte får vård.
Jag tog det säkra före det osäkra och ringde min kontaktsköterska för att höra vad hon trodde, hon trodde inte det var någon fara då jag inte direkt har några andra symtom som skulle tyda på infektion.
Så nu får jag väl bara hålla lite koll, för lite nojig blir man allt när man är i den här situationen.
Men eftersom jag inte tagit tempen så ofta förut är det ju inget som säger att jag inte haft förhöjd temp tidigare, men inte vetat om det ;)
Jaja, det är mycket med det jordiska!
Jag har precis, eller ja för en dryg timme sen kommit hem till min egen "crib" efter min vistelse i Kållered. Anledningen till att det inte blev hemgång förrän idag berodde dels på att moster och morbror åkte iväg till Azorerna i tisdags, och då av förklarliga skäl inte kunde köra mig hem vilket de gjort annars. Nu fick jag snällt vänta på att min kropp klarade av att förflytta sig för egen maskin mer än tio meter i taget :P
Underbart härligt att vara hemma och få pussa på mina gosegrisar, dvs katterna igen!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra nu...men jag mår åtminstone mycket bättre och rör mig lättare än för några dagar sen.
Sedan jag påbörjade mina behandlingar så har jag i stort sett aldrig kollat min temp, men idag fick jag ett ryck och gjorde det...hade 37.7!!!
Nu låter väl inte det så mycket och jag känner mig inte febrig direkt, men ni som kanske känner till det eller fått cellgifter själva vet att det finns en magisk gräns som går vid 38 grader.
Får man 38 eller däröver så ska man kontakta sjukvården då man av cellgifterna är väldigt infektionskänslig och det kan gå illa om man inte får vård.
Jag tog det säkra före det osäkra och ringde min kontaktsköterska för att höra vad hon trodde, hon trodde inte det var någon fara då jag inte direkt har några andra symtom som skulle tyda på infektion.
Så nu får jag väl bara hålla lite koll, för lite nojig blir man allt när man är i den här situationen.
Men eftersom jag inte tagit tempen så ofta förut är det ju inget som säger att jag inte haft förhöjd temp tidigare, men inte vetat om det ;)
Jaja, det är mycket med det jordiska!
fredag 27 april 2012
Kärringarally
Igår hade jag en alldeles strålande dag, mostern, mosterkusinen, hennes goda vän och jag begav oss ut på det i västsverige ökända kärringarallyt! I vårt fall besökte vi diverse butiker, outlets med i huvudsak tyger och diverse textil, är man i hjärtat av den svenska tekoindustrins vagga så är man.
Själv vurmar jag väl inte direkt för sömnad, pyssel och heminredning men hade ändå mycket trevliga timmar med dessa härliga damer!
Och jo, självklart så fick jag handlat lite också, både textilier och skor, som jag trots alla mina år inom skoförsäljning faktiskt för tillfället lider lite brist på ;)))
Mycket nöjd med både inköp, antalet slösade penningar och sällskap!
Idag, två dagar efter min behandling mår jag fortfarande riktigt bra, har fått lite molande värk i kroppen, men inte mer än att jag står ut och klarar mig med hjälp av vanliga panodil. Har även märkt att jag börjat svullna upp lite kring lederna, främst nere vid anklarna.
Tar ju ännu så länge ganska så höga doser av kortison vilket ger ett lite behagligt "rus/speed" med lite mer energi än vad jag egentligen har!
Själv vurmar jag väl inte direkt för sömnad, pyssel och heminredning men hade ändå mycket trevliga timmar med dessa härliga damer!
Och jo, självklart så fick jag handlat lite också, både textilier och skor, som jag trots alla mina år inom skoförsäljning faktiskt för tillfället lider lite brist på ;)))
Mycket nöjd med både inköp, antalet slösade penningar och sällskap!
Idag, två dagar efter min behandling mår jag fortfarande riktigt bra, har fått lite molande värk i kroppen, men inte mer än att jag står ut och klarar mig med hjälp av vanliga panodil. Har även märkt att jag börjat svullna upp lite kring lederna, främst nere vid anklarna.
Tar ju ännu så länge ganska så höga doser av kortison vilket ger ett lite behagligt "rus/speed" med lite mer energi än vad jag egentligen har!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)