Söndagsångesten gör sig påmind och slår till obarmhärtigt i attacker. Ena stunden mår jag helt ok, för att i nästa stund få som ett slag i magen, må illa och bli orolig i hela kroppen. Det här är ju inget nytt, utan jag har varit med om detta alltför många gånger. Men trots det så blir jag förvånad, lamslagen och stel när det händer.
Jag har en ganska klar bild över vad det är som gör att jag just denna helg får dessa "attacker". Sen den 1 februari arbetstränar jag, och jag har som enda krav från arbetsförmedlingens håll att jag jobbar minst 10 timmar per vecka. Fram till i måndags har jag nog i snitt jobbat 4 timmar per dag och kunnat lägga upp min tid lite som jag önskat (bortsett från 3 tim/dag då det är telefontid som måste passas på min arbetsplats.).
Detta arrangemang har passat mig bra då jag inte känner att jag behöver stressa utan kan ta saker i min egen takt vilket mitt psyke uppskattar.
Men nu är det så att vi fått en praktikant på jobbet och på grund av sjukdom och annat hos mina kollegor hamnade det på mig att ta hand om praktikanten. Detta har gjort att jag känt pressen och stressen i att "underhålla" och sätta hen i arbete vilket gjort att jag inte prioriterat mitt eget mående.
Var så otroligt trött i fredags när jag kom hem att jag i stort sett däckade på soffan när jag kom hem. Och igår em när ångesten slog till la jag mig också och sov i drygt 4 timmar. Satt sedan uppe några timmar för att slutligen stupa i säng och somna bums vid 23-tiden.
Nu vill jag dock klargöra att vår praktikant är otroligt duktig, snabblärd, trevlig och bra på alla sätt...men då man som jag har problem med stress och annat är jag nog inte den mest lämpade för att handleda någon annan.
I övriga livet har det varit både mammografi och hjärtultraljud den här veckan.
Imorgon startar jag med ett besök hos onkologen och med hen kommer jag att ta upp det faktum att jag ofta vaknar tidigt och har som ett "gurglande" och väsande i lungorna. Kanske är det bara så att jag fått astma eller nåt, men jag känner inte att jag har så stora problem med att andas...
Jaja, jag är ju i fruktansvärt dålig kondition och fixar inte längre att promenera några längre sträckor utan att det känns som att jag ska få en hjärtinfarkt eller nåt.
Men jag får se vad de säger, kan vara läge för en lungröntgen måhända...kan ju vara kul, då det var ett tag sen :P
På torsdag är det sen äntligen dags för den allra sista Herceptin och studieläkemedelsbehandlingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar