Reflektioner

Det blir allt längre mellan mina inlägg, det beror väl i första hand inte på att jag inte har något att skriva om. Skälet är väl snarare att tiden och orken inte riktigt räcker till tyvärr.

Jobbar heltid med lönebidrag nu sedan snart tre månader tillbaka, och det funkar för det mesta bra.

Värken, stelheten och knakandet i lederna som är biverkningar av antiöstrogenet är uthärdliga men inte roliga. Det tillsammans med den usla konditionen gör att min kropp känns som den tillhör någon som är betydligt äldre än jag.

Och när jag nu är inne på detta med att känna sig gammal så tar jag sedan en vecka tillbaka även blodtrycksmedicin, då mitt tryck legat allt för högt under lång tid. Tror jag ska börja kräva av alla under 20 att kalla mig för ni och tant. 
Eller varför inte gå "all-in" och skaffa pimpad rollator, hatt och kräva pensionärsrabatt på bussen?!

Något mer positivt i mitt liv det senaste är att jag kommit igång och skrivit lite dikter igen. Aspirerar inte på något sätt att bli någon ny Lenngren eller Tranströmer, men kul att jag emellanåt får lite inspiration som omvandlas till ord med en viss poetisk touch.

Kanske publicerar lite fler av dessa alster här framöver...

Fridag

Idag är det service av strålningsmaskinen i "mitt" rum på Sahlgrenska, detta innebär att jag har ledigt från strålningen idag.


Ungefär som vanligt när jag inte har något planerat blir jag sittande på rumpan och får inget gjort, har inte ens varit utanför dörren trots att solen (nästan) skiner.
Något jag gjort idag och igår är att jag färgat håret, ja de få testarna som har växt ut alltså!
Körde inte det kraftiga artilleriet med kemiska färger utan har denna gången använt henna istället. Kändes lite riskabelt att använda något annat så här innan håret är tillbaka i sin forna status.
Resultatet av detta blev en tjusig morotsröd hamsterpäls, men bättre det än den obeskrivbara (grå) färg som det var innan ;)

Nej, jag har inte tonsur...det är bara lite glest där fram :)

Konstig tjej

Tog cykeln ner till min närmsta affär City Gross häromdagen för lite nödvändig inhandling av diverse varor.
Som jag nämnde för ett par dagar sedan går jag nu ut utan att ha något på huvudet som döljer min ännu så länge sparsamt behårade skalp. Till detta ska tilläggas att jag är väldigt svullen i kroppen och det känns som jag vaggar fram pga av mina svullna ben och anklar (plus att jag får stanna var tionde meter pga värk i ryggen).

Med ovanstående i minnet se detta scenario framför er;
Jag är klar med handlandet och är på väg ut från affären utrustad med en stor låda kattsand i ena handen, en hyfsat stor påse matvaror i den andra och ett 6-pack toarullar under armen. 

Lätt frustande, pustande och svettig ser jag i ögonvrån att jag passerar ett barn på ca. 4-5 år. När jag nästan kommit ut ur affären hör jag nämnda barn ropa högt och tydligt: "Mamma, mamma, titta vilken konstig tjej!"

Vad säger man? Själv skrattade jag gott för mig själv och blev glad över det faktum att barnet kallade mig tjej och inte tant :)
Hur barnets mamma reagerade förtäljer inte historien, men jag kan väl kanske tänka mig att hon tyckte det var lite pinsamt...
 

Bitch