Denna underbara lilla tjej fick mig att asgarva idag. Hon, hennes ena lillasyster, mamma och jag satt på café och fikade och pratade, plötsligt frågar hon:
Lotta, har du bröstcancer?
Jag: Ja det har jag, det vet du ju
Hon: Smittar det?
Jag (med skrattet bubblande): Nej det gör det inte.
Hon: Vad bra, annars kanske du hade smittat mamma!
Efter en stund när vi är ute på gatan möter jag en bekant som jag stannar och pratar med, den snart åttaåriga dottern (samma som ovan alltså) tycker inte att vi ska stå och babbla på gatan utan vill gå vidare...och ropar högt och ljudligt, lika mycket riktat till mig som till min bekanta:
Kom nu går vi för du smittar!
Kanske måste påpeka att detta sägs med en riktig "jävlaranammablick" och att hon skrattade högt när hon sa det. Hon var och är fullkomligt medveten om att bröstcancer inte smittar men nåt måste man ju hitta på att säga för att de där trökvuxna ska sluta prata ;)
Dagens godaste och hjärtligaste asgarv blev det i alla fall för mig!
Hahhaa, va gulligt!
SvaraRaderaAnvände mig oxå av cancerursäkten en gång när jag inte blev av med en superjobbig telefonförsäljare.
- Du jag kan nog inte ta ditt erbjudande, för jag har just fått mitt cancerbesked o vet inte om jag lever nästa vecka...
Det blev helt tyst i andra änden, alltså mycket användbart mot jobbiga säljare =)
Kram på dig!!
Lotta, jag lånar denna till Glada Lappen och länkar givtetvis tillbaka till din blogg :)
SvaraRaderaLåna på bara, inga problem Henke :)
Radera