Allt kommer att bli bra!

Allt kommer att bli bra...så heter en blogg som jag följt en tid, skriven av en tjej som också är med i ett av de cancerforum på nätet där jag är med. 
För Mia som hon heter blev inte allt bra, hon somnade stilla in i sin säng på Akademiska sjukhuset strax efter klockan nio i morse. Hennes man fick en hälsning av Mia som han skulle vidarebefordra till hennes bloggläsare och vänner efter hennes död;

"Nu har jag dragit vidare till bättre jaktmarker och jag lämnar er kvar i den här världen. Tack alla ni som stöttat och hjälpt mig och min man i vår svåra period och alla ni nyfunna vänner- jag är så tacksam över att ha äran att ha haft er i mitt liv även om det blev en kort stund! So long, and thanks for all the fish!”

 
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade för Mias blogg, men jag antar att det var hennes ärliga och öppna sätt att skriva, både om det svåra och om de glädjeämnen som trots allt finns fast man drabbats av en potentiellt dödlig sjukdom.

Vill avsluta det här inlägget med att Mia ännu en gång får komma till tals, denna gång genom en dikt hon skrivit och publicerat på sin blogg. 
 Dikten som heter Barfota gång hittar ni HÄR

Sov i ro Mia!