Tog cykeln ner till min närmsta affär City Gross häromdagen för lite nödvändig inhandling av diverse varor.
Som jag nämnde för ett par dagar sedan går jag nu ut utan att ha något på huvudet som döljer min ännu så länge sparsamt behårade skalp. Till detta ska tilläggas att jag är väldigt svullen i kroppen och det känns som jag vaggar fram pga av mina svullna ben och anklar (plus att jag får stanna var tionde meter pga värk i ryggen).
Med ovanstående i minnet se detta scenario framför er;
Jag är klar med handlandet och är på väg ut från affären utrustad med en stor låda kattsand i ena handen, en hyfsat stor påse matvaror i den andra och ett 6-pack toarullar under armen.
Lätt frustande, pustande och svettig ser jag i ögonvrån att jag passerar ett barn på ca. 4-5 år. När jag nästan kommit ut ur affären hör jag nämnda barn ropa högt och tydligt: "Mamma, mamma, titta vilken konstig tjej!"
Vad säger man? Själv skrattade jag gott för mig själv och blev glad över det faktum att barnet kallade mig tjej och inte tant :)
Hur barnets mamma reagerade förtäljer inte historien, men jag kan väl kanske tänka mig att hon tyckte det var lite pinsamt...
fredag 29 juni 2012
måndag 25 juni 2012
Härliga måndag
Då var det måndag och ny vecka!
Jag vet inte hur många stausuppdateringar jag sett på facebook idag om vädret, kan säga att jag blir liiite trött på att folk klagar så på regnet.
Själv älskar jag riktigt härligt busvädet med ösregn, åska och blixtar! Självklart tackar jag inte nej till sol och värme, men när nu solen lyser med sin frånvaro får man försöka göra det bästa av situationen :)
I morse gick jag upp kl. 5.45 för att åka in till Sahlgrenska och strålningsavdelningen, idag var det nämligen dags för förberedelser inför strålningen som för mig startar nästa onsdag.
Det första som gjordes var att gjuta en form som jag ska ligga i när jag strålas, detta för att man ska ligga precis likadant varje gång man strålas.
Själva formen kan väl enklast beskrivas som en saccosäck som man suger ut luften ur så den formas efter kroppen.
Efter detta var det dags för datortomografi och märkning med tusch på bröst och överkropp så att de som sköter strålningen ser var de ska rikta/ställa in strålningen. Tuschmärkningen får jag fram till nästa vecka fylla i om den bleknar, men när jag strålas nästa vecka kommer de att tatuera in mer eller mindre permanenta prickar så jag slipper tänka på att de kan försvinna!
Lägger in några bilder på min form och på tuttarna här nedan så ni kan se. Och för er som sett mina ärr i inlägg alldeles efter mina operationer kan se att de blivit mycket finare nu (ärren alltså, tuttarna ser ju ut som de gör!) ;)
Jag vet inte hur många stausuppdateringar jag sett på facebook idag om vädret, kan säga att jag blir liiite trött på att folk klagar så på regnet.
Själv älskar jag riktigt härligt busvädet med ösregn, åska och blixtar! Självklart tackar jag inte nej till sol och värme, men när nu solen lyser med sin frånvaro får man försöka göra det bästa av situationen :)
I morse gick jag upp kl. 5.45 för att åka in till Sahlgrenska och strålningsavdelningen, idag var det nämligen dags för förberedelser inför strålningen som för mig startar nästa onsdag.
Det första som gjordes var att gjuta en form som jag ska ligga i när jag strålas, detta för att man ska ligga precis likadant varje gång man strålas.
Själva formen kan väl enklast beskrivas som en saccosäck som man suger ut luften ur så den formas efter kroppen.
Efter detta var det dags för datortomografi och märkning med tusch på bröst och överkropp så att de som sköter strålningen ser var de ska rikta/ställa in strålningen. Tuschmärkningen får jag fram till nästa vecka fylla i om den bleknar, men när jag strålas nästa vecka kommer de att tatuera in mer eller mindre permanenta prickar så jag slipper tänka på att de kan försvinna!
Lägger in några bilder på min form och på tuttarna här nedan så ni kan se. Och för er som sett mina ärr i inlägg alldeles efter mina operationer kan se att de blivit mycket finare nu (ärren alltså, tuttarna ser ju ut som de gör!) ;)
söndag 24 juni 2012
Midsommarafton
Tog beslutet att börja gå ut utan sjal, mössa, peruk eller annat på huvudet, håret växer så det knakar nu och mår nog bara bra av lite frisk luft och sol :)
Hamnade en sväng på Marstrand och fick uppleva lite traditionellt svensk midsommarfirande, lagom generade människor som dansade och försökte se glada ut under något regntunga skyar!
En fika på berömda Berghs konditori hanns också med innan vi tog färjan över till Koön och bilen.
Väl hemma igen åt jag middag och tillbringade kvällen framför TV och dator...med andra ord en kväll som alla andra!
torsdag 21 juni 2012
Ångest?
Har precis lagt mig i sängen efter att jag plötsligt började känna mig lite konstig.
Är lite osäker på om det "bara" är ångest eller om jag håller på att bli dålig också? Jaja, det känns lite bättre nu när jag ligger i sängen i alla fall.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Är lite osäker på om det "bara" är ångest eller om jag håller på att bli dålig också? Jaja, det känns lite bättre nu när jag ligger i sängen i alla fall.
- Posted using BlogPress from my iPhone
100
Det här är tydligen mitt 100:e blogginlägg sen jag startade den här bloggen, mycket har hänt under den här tiden men även mycket som inte hänt...
Nu har det gått flera timmar sen jag började skriva det här inlägget, och jag har funderat och funderat på vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men är inte så säker på att jag kommer att göra det...åtminstone kanske inte allt av det jag vill skriva.
Tror att jag skrivit förut om hur 2011 var ett toppenår för mig då jag äntligen började känna mig hel, uppskattad och till och med kunde uppskatta livet. Jag kände mig snygg, sexig, gick ner i vikt, tränade och kände mig för första gången ganska tillfreds med tillvaron.
Men som ni och jag vet har ju mycket av detta ändrats ganska radikalt sedan dess, och det känns INTE KUL ALLS!!!
Nu kanske ni tänker (och det är många som försöker peppa mig med det) att det kommer ju bli bra när behandlingarna är över och jag kan börja leva som "vanligt" igen. Men jag är skeptisk och inte alls övertygad om att det blir som förut (självklart kommer det aldrig bli precis som förut). Jag har aldrig varit en person som har tyckt att livet är så fruktansvärt underbart och värt att leva...är ibland lika rädd för livet som för döden.
Mycket av mina tankar just nu handlar om att jag inte riktigt vet om jag fixar att vara lika stark när det här är över, som jag är nu när jag de facto krigar mot en potentiellt dödlig sjukdom!?
Mina tankar och funderingar går också till den person som jag under nästan ett års tid "pratat" med via datorn och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Kommer vi någonsin att träffas eller lurar jag mig själv och stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen...
Time will tell gissar jag, men undrar också hur länge jag orkar.
Nu har det gått flera timmar sen jag började skriva det här inlägget, och jag har funderat och funderat på vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag skulle vilja skriva men är inte så säker på att jag kommer att göra det...åtminstone kanske inte allt av det jag vill skriva.
Tror att jag skrivit förut om hur 2011 var ett toppenår för mig då jag äntligen började känna mig hel, uppskattad och till och med kunde uppskatta livet. Jag kände mig snygg, sexig, gick ner i vikt, tränade och kände mig för första gången ganska tillfreds med tillvaron.
Men som ni och jag vet har ju mycket av detta ändrats ganska radikalt sedan dess, och det känns INTE KUL ALLS!!!
Nu kanske ni tänker (och det är många som försöker peppa mig med det) att det kommer ju bli bra när behandlingarna är över och jag kan börja leva som "vanligt" igen. Men jag är skeptisk och inte alls övertygad om att det blir som förut (självklart kommer det aldrig bli precis som förut). Jag har aldrig varit en person som har tyckt att livet är så fruktansvärt underbart och värt att leva...är ibland lika rädd för livet som för döden.
Mycket av mina tankar just nu handlar om att jag inte riktigt vet om jag fixar att vara lika stark när det här är över, som jag är nu när jag de facto krigar mot en potentiellt dödlig sjukdom!?
Mina tankar och funderingar går också till den person som jag under nästan ett års tid "pratat" med via datorn och som har kommit att betyda väldigt mycket för mig. Kommer vi någonsin att träffas eller lurar jag mig själv och stoppar huvudet i sanden istället för att se sanningen...
Time will tell gissar jag, men undrar också hur länge jag orkar.
måndag 18 juni 2012
Hårfager
Snart en och en halv vecka sedan sista cellgiftsbehandlingen och efter att under behandlingens gång ha slätrakat huvudet tre gånger så tycker jag att jag har fått riktigt mycket hår :)
torsdag 14 juni 2012
Ajajaj
Fy faaan vilket pissdygn jag haft :(
Jag skrev ju igår att jag hade ganska så ont...man kan lugnt säga att det inte blev bättre direkt!
Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv, och smärtan satt inte bara på ett ställe utan i stort sett i hela kroppen. Ett av de jobbigaste ställena var i huvudet inkluderat käkar och tandkött, fy tusan vad obehagligt det var!
Medicinerade med absoluta maxdosen av Tramadol (morfinliknande) då jag märkte att enbart lägsta dosen gjorde nada för mig i det tillstånd jag var i.
Kombinerat med smärtan svettades jag som en gris, och jag skojar inte när jag säger att jag kunde vrida ur lakan och örngott i morse!
Tillbringade nästan hela dagen igår i horisontalt läge, pustande, stönande och emellanåt försökte jag göra lite djupandningsövningar vilket inte var helt lätt.
Idag mår jag än så länge riktigt hyfsat och hoppas och tror att det har vänt nu.
Klockan 13.30 ska jag träffa lymfterapeuten på Kungälvs Sjukhus för att se vad vi kan göra med mitt lymfödem. Ironiskt nog, bara för att jag ska träffa henne idag så är jag inte alls lika svullen som jag brukar vara, men jag tar med bilder så att hon får se hur det såg ut när det var som sämst!
Jag skrev ju igår att jag hade ganska så ont...man kan lugnt säga att det inte blev bättre direkt!
Har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv, och smärtan satt inte bara på ett ställe utan i stort sett i hela kroppen. Ett av de jobbigaste ställena var i huvudet inkluderat käkar och tandkött, fy tusan vad obehagligt det var!
Medicinerade med absoluta maxdosen av Tramadol (morfinliknande) då jag märkte att enbart lägsta dosen gjorde nada för mig i det tillstånd jag var i.
Kombinerat med smärtan svettades jag som en gris, och jag skojar inte när jag säger att jag kunde vrida ur lakan och örngott i morse!
Tillbringade nästan hela dagen igår i horisontalt läge, pustande, stönande och emellanåt försökte jag göra lite djupandningsövningar vilket inte var helt lätt.
Idag mår jag än så länge riktigt hyfsat och hoppas och tror att det har vänt nu.
Klockan 13.30 ska jag träffa lymfterapeuten på Kungälvs Sjukhus för att se vad vi kan göra med mitt lymfödem. Ironiskt nog, bara för att jag ska träffa henne idag så är jag inte alls lika svullen som jag brukar vara, men jag tar med bilder så att hon får se hur det såg ut när det var som sämst!
onsdag 13 juni 2012
Smärta
Tidig morgon och jag ligger på soffan med två spinnande och trampande katter på magen.
Jag har riktigt ont nu och har sovit dåligt de två senaste nätterna. Smärtan jag har är svår att förklara, men det är som en pulserande smärta i främst bröstbenet, ländryggen och benen.
Just denna smärta kommer av Ratiograstimsprutorna jag tar (har säkert skrivit om det förut).
Försöker så långt det är möjligt klara mig med vanliga receptfria värktabletter men inatt klarade jag mig inte längre utan tog till det kraftiga artilleriet!
Jag har nu sedan halv fyra i morse tagit två stycken Tramadol, som är ett morfinliknande preparat. Blir lite lagom lullig av de men det känns inte som jag blir negativt påverkad i alla fall.
I måndags var min pappa här och hälsade på, det kändes lite som ett nödvändigt ont då jag inte riktigt har samma behov som honom att träffas och höras av.
Fadern hade med sig mat att fylla frysen med (vilket han brukar ha)...han är så där typiskt pensionärsaktig och passar på att handla när det är speciella extraerbjudanden :)
Oavsett vad jag tycker om honom i övrigt så är jag förstås glad och tacksam över det jag får, att vara sjukskriven är ju inte direkt någon lyxtillvaro så all hjälp är välkommen!
Då pappa inte sett mig sen i början av mars fick han lite av en chock nu. Han sa till och med att han inte riktigt kände igen mig, och det förstår jag då jag inte känner igen mig själv!
Kroppen och ansiktet är periodvis väldigt svullna, och har knappt några ögonfransar eller bryn kvar, rör mig som en gammal ledbruten tant mm. mm.
Nej någon skönhet är jag inte just nu direkt ;P
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har riktigt ont nu och har sovit dåligt de två senaste nätterna. Smärtan jag har är svår att förklara, men det är som en pulserande smärta i främst bröstbenet, ländryggen och benen.
Just denna smärta kommer av Ratiograstimsprutorna jag tar (har säkert skrivit om det förut).
Försöker så långt det är möjligt klara mig med vanliga receptfria värktabletter men inatt klarade jag mig inte längre utan tog till det kraftiga artilleriet!
Jag har nu sedan halv fyra i morse tagit två stycken Tramadol, som är ett morfinliknande preparat. Blir lite lagom lullig av de men det känns inte som jag blir negativt påverkad i alla fall.
I måndags var min pappa här och hälsade på, det kändes lite som ett nödvändigt ont då jag inte riktigt har samma behov som honom att träffas och höras av.
Fadern hade med sig mat att fylla frysen med (vilket han brukar ha)...han är så där typiskt pensionärsaktig och passar på att handla när det är speciella extraerbjudanden :)
Oavsett vad jag tycker om honom i övrigt så är jag förstås glad och tacksam över det jag får, att vara sjukskriven är ju inte direkt någon lyxtillvaro så all hjälp är välkommen!
Då pappa inte sett mig sen i början av mars fick han lite av en chock nu. Han sa till och med att han inte riktigt kände igen mig, och det förstår jag då jag inte känner igen mig själv!
Kroppen och ansiktet är periodvis väldigt svullna, och har knappt några ögonfransar eller bryn kvar, rör mig som en gammal ledbruten tant mm. mm.
Nej någon skönhet är jag inte just nu direkt ;P
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 10 juni 2012
SPA
I fredags var det alltså dags för den efterlängtade SPA-dagen ihop med 14 andra tjejer från Bröstcancerföreningen Johanna!
Detta var mitt allra första besök på SPA men definitivt inte mitt sista, har alltid varit älskat att bada och basta så detta var verkligen något som passade mig som hand i handske!
Då detta var dagen efter min sista cytostatikabehandling kändes hela upplevelsen som ett firande i sig, och inte minst var det ytterst välgörande för min nu rätt så svullna och led/nedbrutna kropp!
Stället vi var på Arken Art Garden SPA kan verkligen rekommenderas. Utsikt över havet, rogivande miljö (industriområdet utanför till trots), god mat och inte minst det härliga sällskapet :)
Detta var mitt allra första besök på SPA men definitivt inte mitt sista, har alltid varit älskat att bada och basta så detta var verkligen något som passade mig som hand i handske!
Då detta var dagen efter min sista cytostatikabehandling kändes hela upplevelsen som ett firande i sig, och inte minst var det ytterst välgörande för min nu rätt så svullna och led/nedbrutna kropp!
Stället vi var på Arken Art Garden SPA kan verkligen rekommenderas. Utsikt över havet, rogivande miljö (industriområdet utanför till trots), god mat och inte minst det härliga sällskapet :)
lördag 9 juni 2012
Eufori
Ja jädrar i min lilla låda vad jag känner mig glad och tillfreds just nu :)
I torsdags var det dags för min sista Taxoterebehandling (cytostatika), jag kommer som jag väl skrivit ett antal gånger förut fortsättningsvis få antikroppsbehandling via dropp var tredje vecka fram till i april 2013. Men att äntligen få slippa åtminstone cellgifterna med alla dess obehag och biverkningar känns verkligen som en milstolpe värd att firas på den här resan i cancerträsket!
Vackraste, bästa, gosigaste och finaste sällskapet hade jag med mig på behandlingen denna gång, min bästa vän F och hennes (och lite min ;)) 7 veckor gamle son hängde med mig på avdelningen medan gifter och antikroppar pumpades in i kroppen.
Passade på att gosa och snusa så mycket som möjligt på den lille pussungen, och satt med honom famnen och matade med nappflaska medan jag fick mitt genom slang...MYYYS på hög nivå<3
I torsdags var det dags för min sista Taxoterebehandling (cytostatika), jag kommer som jag väl skrivit ett antal gånger förut fortsättningsvis få antikroppsbehandling via dropp var tredje vecka fram till i april 2013. Men att äntligen få slippa åtminstone cellgifterna med alla dess obehag och biverkningar känns verkligen som en milstolpe värd att firas på den här resan i cancerträsket!
Vackraste, bästa, gosigaste och finaste sällskapet hade jag med mig på behandlingen denna gång, min bästa vän F och hennes (och lite min ;)) 7 veckor gamle son hängde med mig på avdelningen medan gifter och antikroppar pumpades in i kroppen.
Passade på att gosa och snusa så mycket som möjligt på den lille pussungen, och satt med honom famnen och matade med nappflaska medan jag fick mitt genom slang...MYYYS på hög nivå<3
tisdag 5 juni 2012
Helgrapport
Ja det var alltså 70-årskalas för moderskapet i lördags, en hyfsat lugn men tusan så trevlig tillställning!
Gästerna dominerades av kusiner till mamma samt deras respektive, men där fanns även två av mammas mostrar, ett par goda vänner samt jag, mostern, morbrodern samt en av mina kusiner med familj.
Något som var väldigt kul var att få träffa två av mammas kusiner på morfars sida, av någon anledning har inte kontakten med dessa varit lika "intensiv" som med släktingarna på mormors sida...
Vet inte om alla som kom på kalaset visste om att jag är "sjuk", men jag kan garantera att de visste det när de åkte hem. Jag är ju som ni väl förstått vid det här laget väldigt öppen med min diagnos, mitt mående och hymlar inte direkt med något om någon frågar.
Jag hoppas dock (och tror) att ingen uppfattar min öppenhet som ett sätt att få folk att tycka synd om mig, eller att jag försöker få några fördelar pga detta!
Men nu kom jag bort från ämnet lite, det var ju kalaset jag skrev om ;)
Det bjöds på massa god mat; gravad lax, varmrökt lax, vinmarinerad kassler, nubbesill, potatis, goda såser och sallad, samt en god hederlig hembakad gräddtårta.
Lite senare på kvällen åt kvarvarande gäster ost och kex samt drack vin eller öl, allt ackompanjerat av lite gött tjöt, och emellanåt av min morbror på piano och dragspel!
Trots min ömma moders ovilja mot att få presenter så fick hon såklart några stycken...och jag tror faktiskt att hon blev glad :D
Av mig fick mamma enligt önskemål en tavla, nu blev det nog inte riktigt en sådan tavla hon tänkt sig men jag misstänker att den faktiskt blev bättre än hon tänkt!
Gästerna dominerades av kusiner till mamma samt deras respektive, men där fanns även två av mammas mostrar, ett par goda vänner samt jag, mostern, morbrodern samt en av mina kusiner med familj.
Något som var väldigt kul var att få träffa två av mammas kusiner på morfars sida, av någon anledning har inte kontakten med dessa varit lika "intensiv" som med släktingarna på mormors sida...
Vet inte om alla som kom på kalaset visste om att jag är "sjuk", men jag kan garantera att de visste det när de åkte hem. Jag är ju som ni väl förstått vid det här laget väldigt öppen med min diagnos, mitt mående och hymlar inte direkt med något om någon frågar.
Jag hoppas dock (och tror) att ingen uppfattar min öppenhet som ett sätt att få folk att tycka synd om mig, eller att jag försöker få några fördelar pga detta!
Men nu kom jag bort från ämnet lite, det var ju kalaset jag skrev om ;)
Det bjöds på massa god mat; gravad lax, varmrökt lax, vinmarinerad kassler, nubbesill, potatis, goda såser och sallad, samt en god hederlig hembakad gräddtårta.
Lite senare på kvällen åt kvarvarande gäster ost och kex samt drack vin eller öl, allt ackompanjerat av lite gött tjöt, och emellanåt av min morbror på piano och dragspel!
Trots min ömma moders ovilja mot att få presenter så fick hon såklart några stycken...och jag tror faktiskt att hon blev glad :D
Av mig fick mamma enligt önskemål en tavla, nu blev det nog inte riktigt en sådan tavla hon tänkt sig men jag misstänker att den faktiskt blev bättre än hon tänkt!
 |
| Födelsedagstavlan med foton av mig och min storebror <3 |
måndag 4 juni 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)