Ännu en dag

Jaha då var det torsdag!
Fasligt vad dagarna går fort när man har...ehrm tråkigt...


På dagens agenda står det så skojiga saker som att åka och lämna papper till socialen och till försäkringskassan, nödvändiga och viktiga grejer om man är sugen på att ha lite pengar att röra sig med till jul. Har väl en tanke om att köpa lite julklappar vilket är roligt även om jag själv inte är någon julmänniska, men att visa nära och kära sin uppskattning med lite gåvor är aldrig fel!


Jag fick igår min kallelse till återbesök hos läkaren som opererade mig, den 4 januari kl. 13.40 är tiden. Kommer då att få reda på hur "farliga" de små illbattingarna i bröstet var och hur vi/jag ska gå vidare vad gäller ev. strålning, medicinering eller annat!


Är fortfarande väldigt stel i bröstet och har lite ont från och till men har skurit ner på värktabletterna då jag misstänker att min mage inte riktigt uppskattar de (läs; får mig att må illa och vid 2 tillfällen vomera).


Gör mitt träningsprogram två ggr om dagen och det är inte det mest behagliga jag varit med om...för någon som inte opererat bröstet så är övningarna skrattretande, men själv skrattar jag inte direkt om man säger så.

Träningsprogram

Dagens bröstbild

VARNING FÖR BILD SOM KAN VERKA STÖTANDE FÖR KÄNSLIGA PERSONER!!!

Glömde att jag skulle lägga in en bild på hur operationsområdet (vänstra tutten) ser ut efter operationen. Kan tala om att så här några dagar efter så är det lite mer svullet och jag har fått mer blåmärken runt om, vilket jag ännu inte hade fått på denna bild!

Tidig morgon

Det är lördag morgon, klockan är 6.00 och jag är vaken...
Ända sedan jag kom hem från sjukhuset i onsdags har jag vaknat vid den här tiden och varit hyfsat pigg och det är ju trevligt som omväxling.
Att jag sedan resten av dagen är astrött och sover/vilar är en annan historia.


Jag har fortfarande inte skrivit min operationsberättelse här vilket jag hade en intention om att göra...får se hur det blir med den saken.
Är ju inte så mycket jag kan skriva om operationen egentligen för av uppenbara skäl så sov jag under hela tiden den pågick.


Det jag minns är att jag kl 8.00 promenerade in i operationssalen, la mig på bordet, narkosläkaren frågade om jag hade löständer, sköterskan upplyste mig om att han sprutade in smärtstillande...


Och plötsligt var klockan 11.00 och jag vaknar upp hur pigg som helst på uppvakningsavdelningen sugen på kaffe och en cigg!


Enligt opererande läkare fick han bort mina tumörer med marginal och det var ingen spridning av cancerceller till lymfkörtlarna i armhålan.


Nu återstår ett antal veckors väntan för att få reda på vad analysen av tumörerna säger vad gäller art, spridning och utbredning. Denna analys är vad som bestämmer vad för typ av tilläggsbehandling jag kommer att få fortsättningsvis!


Jag är sjukskriven året ut och ska ta det så lugnt jag bara kan och vila, vila, vila...och förstås göra träningsprogrammet jag fått, som syftar till att bla. mjuka upp och göra mig mer rörlig efter operationen.

Men vad fan, jag skrev ett inlägg men det publicerades tydligen inte!

Jaja, dagens önskan är att bli av med det pissiga obekväma dränaget i tutten!

Och när jag är hemma ikväll (verkar som jag får åka hem) så är det gos med katterna och såklart prat med min goa älskling som ligger i topp på önskelistan! <3

- Posted using BlogPress from my iPhone

- Posted using BlogPress from my iPhone

Direktrapport från en sjukhussäng

Klockan är nu 19.24 och det är snart tolv timmar sen min operation startade och gissningsvis ungefär elva timmar sen den avslutades.


Allt gick bra, och jag mår efter omständigheterna också ganska bra. Är dock väldigt trött just nu så detta blir ett kort inlägg och jag får återkomma med ett längre angående mina tankar och känslor kring operationen!

Ångest och förväntan

Efter en fredag som till stor del tillbringades under täcket i soffan sovandes och med täppt och emellanåt rinnande näsa och huvudvärk så vaknade jag i morse med ångesten från helvetet.
Med oro för allt och inget, mest över att operationen inte ska bli av pga förkylning men även oro över vem som kan ta hand om mina älskade katter under tiden jag är på sjukhuset.


Lyckades dock med tårarna flödande lösa melodikrysset på radion och efterföljande samtal med modern för att gå igenom vad vi kunnat och inte kunnat i dagens kryss. Mamma gjorde sitt bästa för att muntra upp mig när jag i mitt något förvirrade tillstånd av ångest och gråt öser ur mig vad jag känner att jag måste göra innan jag åker härifrån imorgon.
Inser efter samtalet med mamma och senare med min goda vän som kommer att hjälpa mig med katterna att jag måste ingenting, jag kan sova, gråta eller bara vara...det finns inga måsten!


Några timmar efter dessa samtal så mår jag mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Jag har t o m orkat baka lite bröd, städa (hjälpligt) i badrummet samt börjat packa lite inför sjukhusvistelsen.


Just i detta nu är jag hur konstigt det än låter förväntansfull och lite pirrig inför vad som komma skall.


Kvällens mission är (om jag nu fixar det själv), att göra en gipsavgjutning av mina bröst. Detta är något jag känt att jag velat göra sedan den dag jag var på min kompletterande undersökning, alltså veckan innan jag fick reda på att jag hade två tumörer i mitt vänstra bröst!
Kan bli spännande det här!

NEJ

Hypokondrikern i mig är pigg och vaken idag tyvärr!


Och nu är det inte cancer jag pratar om utan en vanlig sketen förkylning...känner mig lite kass i halsen och näsan.
 Men hallå kanske du tänker, en förkylning är väl inget att oroa sig för? Nej i normala fall hade jag tänkt att skit också, tråkigt att bli förkyld! 
Men när det nu endast är fem dagar kvar till min operation så kan en förkylning betyda att operationen blir inställd och det FÅR INTE HÄNDA!!!


Så alla snälla rara högre makter som eventuellt finns därute någonstans, låt mig få hålla mig frisk åtminstone någon vecka till...please, ok!?

...

När man gråter så våldsamt och mycket att man måste använda nässpray för att kunna andas...den känslan!

Apelsiner

Vaknar med tårarna rinnande efter att ha drömt en besynnerlig dröm. 
Drömmen inkluderade ett styck storebror, mig själv och apelsiner med förmåga att förutspå hur många dagar jag har kvar att leva...mycket bisarrt och levande!


Det är tur man kan skratta åt eländet för annars skulle jag bli sjuk på riktigt tror jag.


Godmorgon och var hälsad nya dag!

Söndag

Just nu är jag och min kropp inte de bästa av vänner...


Jag har märkt att när mitt psyke inte är i normalläge (vad nu det är?) så löper mina hormoner amok. 
Sitter här med svullen mage och lite mensvärk, vilket i sig inte är konstigt då jag är kvinna och uppenbarligen ska menstruera i snitt en gång per månad! 
Men nu är läget sådant att jag använder minipiller Cerazette och dessa gör för många att man slipper sin mens helt och hållet i stort sätt och det har jag också gjort nu i några månader. 
Därför blir jag så jävla irriterad då mensen så att säga gör ett besök så här utan någon större anledning och jag får gå runt och känna mig som en hormonbomb på väg att explodera...


Var finns OGILLA-knappen när man behöver den?

Det är synd om mig

Nej det är inte alls synd om mig!
Visst jag har fått cancer och det kan man dö av, det är jag fullkomligt medveten om men jag tänker göra mitt bästa för att inte bli en av de som de facto dör pga bröstcancer varje år.


Det är bara ett par veckor sedan jag fick mitt cancerbesked och jag har många gånger under tiden från mitt besked fram till idag fått höra av så många att jag är så cool och stark. 
Många förstår inte hur jag kan vara så lugn och öppen om allt det här. Vissa har till och med undrat om jag kanske inte riktigt fattat än, att det så att säga inte har sjunkit in än...har själv funderat på om det kan vara så men har kommit fram till att jag redan när jag fick veta att jag hade cancer precis förstod vad det handlade om. 
Tror att det har att göra med att jag sällan blir förvånad eller chockad över saker som händer eller sker varken i mitt eget liv eller i världen i övrigt!

Så det kan bli

Det känns lite som ett ödets ironi att just i år, mitt 41:a på denna jord och året då jag äntligen kände att jag börjat leva livet också kom att bli året då jag fick cancer!


Outgrundliga äro livets vägar...

Jomen serru att...

Jaha, då har man gått och fått cancer då. Det var väl inte direkt det jag hade räknat med när jag blev kallad till mitt livs första mammografi den 22 oktober 2011, men va fan värre saker händer runt om i världen varje dag!

Några dagar efter mitt cancerbesked reggade jag mig på Bröstcancerlistan som är en mailinglista för bröstcancerdrabbade. Här nedan är mitt presentationsbrev till medlemmarna på listan:

Jag fick den 9 nov beskedet att jag fått bröstcancer efter att jag den 22 okt blivit kallad till mitt livs första mammografi (är 41 år).

 Fem dagar efter mammografin fick jag en kallelse för att göra en kompl. undersökning då mina bilder inte var tillräckliga för en säker bedömning, denna utfördes den 1 nov. och jag fick då veta att man hittat förändringar i mitt vänstra bröst. 

Ultraljud och provtagning utfördes och jag fick tid för att komma till kirurgmott. på Sahlgrenska veckan efter, där jag som sagt fick veta att jag har två tumörer med cancerceller i vänster bröst.

Kommer nu att opereras den 6 dec. (tårtbit+ ev. lymfkörtlar) och sen som brukligt få ytterligare behandling när den patologiska undersökningen har fastställt typ, grad och spridning!

Trodde själv att jag skulle bli helt förstörd efter ett sånt här besked men jag tar det med jämnmod och (faktiskt) en glimt i ögat, pratar öppet om det med alla och tycker absolut inte synd om mig själv för att just Jag drabbats. 

Självklart vet jag att jag har en jobbig tid framför mig och att jag kanske kommer att må uselt både fysiskt och psykiskt, men i detta nu, idag mår jag bra och är stark!

Mailinglistan hittar man HÄR!