Influensadepp

Fy för den lede säger jag bara, har varit sängliggande sedan i lördags i en helt vanlig rejäl förkylning. 

Tyvärr har jag alltid en tendens att bli även psykiskt påverkad när jag är sjuk, denna gång var/är inget undantag. Man (jag) hade väl trott att efter att ha fått en cancerdiagnos så skulle en "vanlig" sjukdom kännas som blaha blaha och en fis i rymden?
Jag kan lugnt säga att för egen del så har ångesten totalt knockat mig den här gången, som en fet jävla käftsmäll! 
Trots värkande huvud, bihålor och en täppt näsa så är det ändå ångesten som får mig att må riktigt, riktigt pissigt och ibland känna att jag inte vill vara med längre.

Idag har jag åtminstone lyckats uppbringa kraft både fysiskt och psykiskt för att ta mig utanför dörren. Bestämde mig så snart jag vaknat att ta cykeln och åka till apoteket och den lilla närbutiken för att inhandla lite nödvändigheter.
Jag vet ju att det känns bättre om jag får komma ut, men när man är riktigt under isen hjälper det inte med att man vet det, det svåra är att verkligen fixa att göra det. 
I mitt fall behövs det ibland att någon annan rent fysiskt "tar tag" i mig och tvingar ut mig så jag inte gräver ner mig totalt. 

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget mer än att jag just nu mår skit och att jag verkligen hatar det.