38 timmar

38 timmar, så lång tid är det kvar innan jag frivilligt ska låta vårdpersonalen börja pumpa gift in i min kropp!

Försöker mentalt förbereda mig på vad som komma skall...och rent intellektuellt vet jag ju vad som ska hända, men det går inte att till fullo förstå förrän jag är där tror jag.
Egentligen är det inte själva behandlingen som skrämmer och oroar, utan det är hur jag kommer att må efteråt! Kommer jag att få många biverkningar, kommer jag att få ångest, kommer jag överhuvudtaget att stå ut?

Jag har från då jag fick min diagnos gått in i det här med ett öppet sinne och med en kraft och ett psyke jag inte visste att jag hade. Så långt det är möjligt kommer jag att fortsätta på samma spår.

Jag är inte den första, och definitivt inte den sista som ställs inför en sådan här prövning!
Så många andra har genomlevt detta och stått ut, det finns liksom inga alternativ...det är verkligen att välja livet eller dö!





- Posted using BlogPress from my iPhone