Lyckan kom för att stanna, men blott för en kort sekund. Två hjärtan som slog för varandra, i ljuvt och hemligt förbund.

Två trasiga själar och smärta är oket vi med oss bär. Vi båda ibland kunde önska, att vi slapp att vara just här.

Med stegen så tunga vi vandra, i världen som inte var vår. Men aldrig vår blick skulle visa hur dåligt vi ofta mår.

Förmågan att älska och drömma, att se att det kommer nåt nytt. Kanske det får oss glömma, tiden som redan har flytt.



- Posted using BlogPress from my iPhone